Sluta skäms över att jag arbetar för lite

Jag arbetar halvtid på ett lokalt dataföretag. Det är ett jobb jag som jag trivs väldigt bra med och som passar mig perfekt. Jag får utnyttja mina kunskaper inom webbdesign och de uppgifterna jag gjort hittills är t.ex. skrivit om hjälpfiler till HTML-format, översatt ett bokningsprogram från CGI till PHP samt skapat en Vikariekalender som ska användas till att kommunanställda vikarier och visstidsanställda själva ska kunna skriva in de tider han eller hon vill arbeta. Ett utförligt dokument om webbkalendern jag skapat finns på http://www.winlas.se/WLResurs.shtml, klicka på "det här dokumentet". Uppgifterna har fungerat mycket bra och jag kunde inte ha fått ett bättre första jobb att växa i. Trots att jag tabbar mig ibland, så stödjer chefen och arbetskamraterna mig och ger mig mer positiva ord än jag har självförtroende till att ge mig själv.

Trots att det fungerar jättebra på jobbet väljer jag själv att bara arbeta halvtid. Chefen säger att jag när som helst får gå upp i arbetstid och jag trivs så bra med jobbet jag t o m ofta tycker att de dagarna jag är inne på jobbet är roligare än de dagarna jag är hemma. Först tänkte jag att egna projekt, som de webbsidor jag jobbar med, skulle ta upp resten av tiden. Men de projekten jag gjorde innan är i princip avslutade och behöver nu bara mindre underhåll. Och jag är för dålig på att ta egna initiativ för att komma på eller involvera mig i nya projekt.

Jag gillar jag bäst att jobba när jag har en tydligt definierad uppgift som jag kan arbeta effektivt och koncentrerat med, nu känner jag att jag gör nytta för det mesta när jag är inne på jobbet och jobbar effektivt med det jag kan bidra mest med företaget till, istället för att lägga tid åt att behöva utbilda mig själv på nya saker eller göra saker jag inte är säker med. Sådant kommer eventuellt också, men fram till att jag har växt in i jobbet vill jag jobba kvar i det här, behagliga tempot. Alla andra verkar längta efter helgen och ett andningshål i den stressiga arbetsveckan. Jag får sådana andningshål hela tiden, vilket gör att jobbet nästan känns kul när jag väl åker in därför att jag vet att jag får givande saker att göra. Då behöver jag heller inte oroa mig för att jag inte hinner med vanliga saker jag behöver göra hemma, som hushållsarbete eller träffa kompisar.

Jag ser också ur ett större perspektiv på hela samhället och det är här jag blir förbannad på att min lata attityd till arbete betraktas vara det som är emot normen, medan det kommersiella och stressade samhället är det man förväntas leva efter. Växthuseffekten med de ökade utsläppen av koldioxid är en konsekvens av att industrisamhället har infört en välfärd till samhället. Fler människor än någonsin att köpa i princip vad de vill och ganska snart slänga det sen igen. Politiken idag eftersträvar en ännu större tillväxt - större konsumtion medför fler pengar i omlopp och betydligt fler jobb inom handel- och marknadsföringsbrancher. Men den ökade konsumtionen är ju precis det som orsakar att vi förbrukar allt mer av jordens resurser. I början på industrialismen trodde man att människan i framtiden bara behövde arbeta 15 timmar i veckan. Jag säger inte att vi behöver gå tillbaka till 1800-talet. Men jag ifrågasätter om vi verkligen behöver så mycket högre levnadsstandard än vi har nu. Med kortare arbetsvecka skulle det inte vara så svårt att hitta fler jobb (den nuvarande regeringen vann valet på jobbfrågan). Vi får inte lika mycket pengar att konsumera med, men istället mer tid över och enligt min åsikt är den värd mer. Jag fortsätter hellre att jobba halvtid än får pengar över till att köpa ny digitalkamera, mobiltelefon och utlandsresor.