Att utveckla en Facebook-applikation

Som ni vet arbetar jag som vardags på ett dataföretag som programmerare/webbutvecklare. I jobbet har jag specialiserat mig på att sköta om vår hemsida samt utveckla webbsidor i PHP då det är det min spetskompetens ligger inom. Vid sidan av det jobbet har jag tagit mig an ytterligare några uppdrag för att designa hemsidor.

Mina webbprojekt

· IFK Falköping - kommunens näst bästa fotbollslag
Har nyss övergivit sidan jag har byggt upp för att gå över till ett alternativ som är integrerad i Svenska Fotbollförbundet. Jag hjälper till med bytet.

· David Svensson - Sexa på SM i triathlon
Hade en befintlig sida som jag har byggt ut och gjort lättare att uppdatera. Funktioner jag har infört är bl.a. gästbok, köp-och-säljsida och bilduppladdning.

· Mössebergsfestivalen - En musikfestival i Falköping
En vanlig webbsida, utan dynamiskt innehåll. Festivalen gör uppehåll i år eftersom deras initiativtagare och projektledare avled i början av året.

· Och sist men inte minst: Bänkvärmarna - mitt älskade korplag
Det här är min ögonsten som jag har lagt min själ i och genom att jag har gett det så mycket tid lagt grunderna för mina kunskaper inom webbdesign. Lenny har sagt att ”Allsvenska lag har inte så avancerade webbsidor”. Jag har fått alla i laget och många runtomkring att kika in på sidan och besöka den regelbundet. Några av funktionerna jag är mest stolt över är Anmälning till träningar, (Som tack vare bra användning och lätt gränssnitt gör att vi har stenkoll på vilka som kommer på varje träning), Tipstävlingar för cuper och serier, Taggning av bilder (liknande Facebooks), Nyhetslogg med det senaste som är uppdaterat på hemsidan (nu är webbsidan så dynamisk att det inte går att ha koll på allt som händer utan den här funktionen), Fanclub där våra supportrar kan registrera sig, ändra i en profil och visa sitt stöd för laget. Fancluben har nu över 50 medlemmar. Ganska bra för ett halvdassigt korplag?

Jag jobbar bara 75 % på WinLas och tanken är att övriga 25% ska gå till att jobba med de här projekten samt utveckla min kunskap inom webbdesign och PHP-programmering. De flesta av de här uppdragen är ideella och det är så jag vill se samhället. Dessutom har jag svårt att ta betalt för jobb jag utför, då det sätter en annan press på mig att verkligen prestera. Ideellt arbete är oftast roligare då det är kravlöst. Speciellt när det handlar om att bara göra en webbsida åt en person, förening eller organisation (som är mer en kul grej jämfört med andra typer av ideellt arbete). För mig är det viktigare att lära mig och utvecklas som webbprogrammerare på ett roligt sätt än att tjäna mycket pengar.

Alla dessa projekt känns dock relativt klara nu. IFK Falköping får jag mindre ansvar för nu när ”min” sida överges, Davids sida har jag byggt upp en grund på efter bästa förmåga. Hans vidare förslag till att bygga ut sidan anser jag vara mjuka krav och inget jag prioriterar för tillfället. Mössebergsfestivalen har som sagt gjort en paus i år och är ändå inget som jag lägger mer än någon timme i månaden på. Bänkvärmarna har jag lagt lite för mycket tid på ibland. Men nu känns sidan stabil och det finns egentligen inte mycket fler funktioner jag behöver införa på sidan.

Varför Facebook?

Istället för att lägga mer tid på något av det här känner jag att jag vill nå ut med något nytt och en utmaning som jag då vill ge mig på är att skapa en applikation på Facebook. Där kan man lätt nå ut till en stor mängd användare. Det går att använda Facebooks användardatabas med personuppgifter för att validera inloggning samt hålla ordning på rekord/uppgifter i applikationen. Jag vet att jag har kunskaper inom programmering som kan användas till i stort sett vad som helst som kan göras som en webbaserad tjänst. Det är svårare att komma på en riktigt bra idé som jag vill satsa på än att utföra själva programmeringen.

Jag hade några förslag som jag funderade på att starta upp som Facebook-applikationer. Jag har några favoritapplikationer på Facebook som jag gärna gör en egen version av. Jag kan dock ännu inte Flash-programmering, så ett nytt Farmville var inte aktuellt. Jag ville ha en vanlig webbaserad sida som m h a JavaScript och AJAX kan utvecklas till ett dynamiskt spel.

Mitt första projekt

Idén jag beslutade mig för att gå vidare med som första projekt kom ifrån min flickvän, Cailyn, och är en typ av quiz där man ska skriva upp så många objekt man kan i en delmängd inom en given tidsram. Exempel kan vara alla huvudstäder i Europa inom 6 minuter, alla svenska landskap på 3 minuter eller, något lättare, alla Snövits dvärgar på 30 sekunder. Det går lätt att variera svårighetsgraden mellan olika quiz genom att ändra antalet objekt och tiden. Spelet är också lärorikt då användaren efter att ha gjort en quiz får facit och sedan kan göra om den och på så sätt repetera och lära sig ny kunskap. Framförallt testas spelarens minne och stavning, första versionen har inga förlåtande drag utan objekten måste stavas exakt på samma sätt som frågeinmataren har gjort dem.

Själva spelet gick ganska snabbt att sätta upp. Jag ”tog inspiration” från en sida Cailyn visade mig, förbättrade spelmotorn och framförallt grafiken och användarvänligheten runt omkring. Sedan är jag ganska skicklig på att skapa dynamiskt innehåll ifrån en statisk hemsida. Quizet Cailyn visade mig var endast ett spel där man skulle skriva samtliga FNs medlemsstater på 10 minuter. Jag gjorde sidan dynamisk så frågan och objekten hämtas ifrån en databas. Det går därefter snabbt att skapa egna quiz om vad som helst. Det största jobbet bestod sedan i integrera hela spelet i Facebook.

Just som jag börjat med integrationen såg jag dock att det redan fanns ett spel som heter Sporcle med samma idé. Jag lät mig dock inte nedslås utan fortsätter med min egen version. När det finns 10 olika varianter av Farmville kan det väl finnas 2 versioner av det här quizet? Jag har några idéer på att förbättra spelet med highscorelistor, utmana vänner etc. Men största skillnaden är att spelet är på svenska. När ett spel till stor del handlar om att stava rätt är det stor skillnad att låta spelaren skriva på engelska jämfört med svenska. Publiken blir inte lika stor, men applikationen blir förhoppningsvis mer uppskattad av mina vänner och generellt i Sverige.

Problem vid Facebook-integrationen

Jag stötte på tre stora problem när jag skulle starta själva integrationen till Facebook. Spelet fungerade och låg stabilt på min server men när den hamnar på Facebook finns det några grundläggande HTML-funktioner som webbutvecklaren inte längre har kontroll över.

· Teckenuppsättningen måste vara UTF-8

· Vanliga länkar fungerar inte som vanligt då man måste transportera sessionsdata

· Facebook-connect måste vara installerat för att man ska kunna kommunicera med vanliga Facebook-funktioner.

Teckenuppsättningen vållade mig ganska stora problem. Jag är van vid att arbeta med västeuropeiska charsetet ISO-8859-6, men Facebook använder utf-8. För att inte namnuppgifter som innehåller å, ä eller ö ska se konstiga ut var jag tvungen att konvertera min sida till utf-8. Svårigheten här låg i att mycket av applikationen handlar om strängjämförelser i själva spelet. Jag försökte dessutom kryptera objekten så att de inte skulle gå att snappa upp via källkoden. Krypteringen löste jag genom ordinal-värden. Detta fungerade med västeuropeiskt charset men inte med utf-8. Jag försökte tre olika tillvägagångssätt: Ordinalvärden, utbyte via array och Bin2Hex kod, men å,ä,ö ville inte fungera, så nu har jag efter mycket frustration lagt det på is och har svaren okrypterade, likt spelet jag hämtade inspiration ifrån.

Facebooks inloggningssystem är säkert och stabilt och det är väldigt skönt att man slipper ta hand om det själv. Men det innehåller också mycket overhead. För att kontrollera att en användare är inloggad används ett sessions-id som Facebook skickar med som parameter till applikationen. Jag har valt att göra min applikation som en IFRAME-app, vilket innebär att jag bara kan bädda in spelet i Facebooks ramverk utan att tänka på begränsningar i koden. I det alternativet kommer sessions-id som en parameter i själva iframen-adressen när fönstret öppnas. För att få med identifieraren varje gång måste jag när jag byter sida öppna hela Facebook-fönstret på nytt, vilket gör att applikationen känns ganska långsam. Alternativen är att få med sessionsvariablerna via cookies eller via en permanent nyckel. Men det verkar för komplicerat att göra när jag inte hittat några konkreta kodexempel för de lösningarna.

Ett problem jag brottades länge med var hur man använder vanliga Facebook-funktioner som inbjudningar, notifikationer och feed-postningar ifrån en IFRAME-applikation. Svaret var att man ansluter sin applikation till Facebook-connect, en funktion som också kan anropas från externa webbsidor (t.ex. gör Winlas.se det för att hämta sidans Feed till externa hemsidan). Connect består av JavaScript som anropar på något sätt till Facebooks servrar. Då det är ett ganska tungt skript saktar det ner min sida, som redan har mycket JavaScript i sig. Om quizen dröjer några sekunder med att starta beror det på att anropet till Facebook-Connect tar tid.

Att namne applikationen

Namnet till spelet kom till mig direkt. Jag hade pratat med min flickvän om hennes matematikläxa precis innan och mitt sätt att lösa matematiska problemen är att göra ekvationer av dem, sätta in X och Y som variabler för de obekanta. Det tänket hade jag när jag skulle bestämma namn åt min applikation. Grundidén på spelet är att man ska välja ut massa objekt ur en delmäng och att man har en viss tid på sig. Omskrivet till matematiskt språk blir det:

X = Objekt ur en delmängd

Y = Tidsgräns för quizen

Man ska skriva X objekt på Y minuter. Eller på engelska X in Y. Hopskrivet blir det XinY! Ett beskrivande, unikt namn på min applikation, som duger gott åt ett spel som hittills bara ses som ett testprojekt för att jag ska lära mig att programmera mot gränssnittet till Facebook.

Två affärsresor på en vecka

Senaste veckan har jag varit ute och rest mer än någonsin tidigare. I torsdags var jag i Norrtälje för att visa kommunen vårt vikarieprogram. I tisdags var det Sandvikens tur. Äldre- och handikappomsorgen har redan programmet, nu fick de en repetition och en visning av nya funktioner samtidigt som Skolan fick se programmet för första gången.

Min roll i själva visningarna är ganska passiv. Min huvudsakliga uppgift på de här två uppdragen har varit att ta med hårdvara så att allt funkar, alltså min dator. Till Sandviken tog jag dessutom med två projektorer för att kunna visa programmet som det är tänkt att användas.

Både Norrtälje och Sandviken var positiva till det de såg. De förstår vilken förbättring programmet kan göra på deras verksamhet och Rainer som presenterar det är verkligen duktig eftersom han både använder programmet dagligen och tycker om det. Förra gången jag var i Sandviken skötte jag visningen, det blev helt okej ändå, men ändå inte samma grej. Applikationerna jag har gjort håller bra klass och jag presenterar funktionerna sakligt och relativt kunnigt så länge det rör sig om mina webbapplikationer. Det jag saknar är Rainers entusiasm, sociala kompetens förmåga att lägga ut texten när jag pratar och positiva inställning när jag är tveksam till något. Under visningen idag fungerade jag som en hjälpgumma som satte igång och kopplade i projektorerna och satt bredvid om han fastnade i det tekniska. Jag lärde också Rainer följande grundläggande dator-/internetkunskap:

· Vårt program fungerar inte så bra när två personer är inne i samma profil samtidigt. Den som sparar sist skriver över den första personens arbete.
· Lokala webbsidor fungerar inte om man har inställningen Arbeta nerkopplad aktiverad.
· I Firefox kan man förstora texten genom att trycka på Ctr+. Mycket användbart i en visningslokal när folk sitter långt borta.

Efter visningen i Sandviken passade jag på att gå lite i Sandvikens centrum. Jag har varit i staden två gånger förut. Alla gånger har dock varit på kvällstid,. Nu hade jag en timme över mellan lunch och tågets avgång. Jag spenderade tiden på ett mysigt litet antikvariat som hade begagnade böcker, tidningar, filmer och spel. Det hela slutade med att jag handlade för 900 spänn. Ägaren ville propsa på mig ett komplett vetenskapligt uppslagsverk också. Men jag tyckte det verkade lite väl jobbigt att släpa hela vägen hem. Jag bar också på en tung dator, en stor resväska med två projektorer och kassen med resten av det jag köpte på antikvariatet. Istället blev det några TV-serier, två filmer, 10 serietidningar för 10kr, två Tintinalbum m.m. För att Cailyn ska stå ut med att jag reser så mycket tänkte jag ge henne några av grejerna som presenter. Det är tradition att ge nära och kära presenter när man har varit ute och rest?

Ägaren till butiken var riktigt trevlig. Jag gillar begagnade grejer – då finns det ofta billiga kap man kan hitta ju. Hela affären var fylld med dem. Han frågade mig om jag letade efter något speciellt. Och fick gräva ganska djupt för att hitta mina specialönskemål med Tintin-album och spel till gamla Nintendo-konsoller. Tyvärr skulle han lägga ner affären vid nyår och mest koncentrera sig på marknader och hans hemsida. Det var då jag nämnde att jag är en webbdesigner. Det slutade med att han fick mitt kort med telefonnummer och epost. Jag hoppas att han ringer då det är ett jobb jag gärna tar! Affärens nuvarande hemsidan kan ses på http://www.gestrikeantikvariat.se/ Den går att förbättra. Men med hans ständigt föränderliga utbud är det omöjligt att katalogisera allt. Jag får tänka ut någon lösning. Hoppas han kontaktar mig, för det är precis ett sånt uppdrag jag letar efter! Jag har alltid gillat marknadsfolk som säljer begagnad media. Hälften av mina TV-spel är inköpta begagnade från Tradera eller Nordic Games. Det här kan bli ett lika roligt uppdrag som David Svensson, IFK Falköping och Mössebergsfestivalen.

De här två resorna har inneburit ovanligt mycket tågresande för min del.
Det känns lite segt att åka tåg och buss i 8-10 timmar för att göra en visning som tar 2 timmar. Men så länge jag har en dator med internetanslutning kan jag lätt underhålla mig i tio timmar. Facebook, spel, den här bloggen, live messenger, några filmer, webbprogrammering, etc kan döda massa tid. När jag är ensam hemma utan flickvän sitter jag ändå mest vid datorn och internet. På tåget går att göra precis samma saker jag gör hemma. Ett problem kan vara att batteriet tar slut. Tågkompaniet och Regina-tågen har strömuttag, men jag hittade inte det på Intercity. Men jag var förberedd med korsordstidning, böcker och tidningar.

Roligt mail

Som ni kanske vet är jag webbansvarig för Mössebergsfestivalen, en kristen (ekunemisk) musikfestival i Falköping. Festivalen fick tyvärr läggas ner i år pga att projektledaren gick bort i cancer. Han var min kontaktperson också vi skötte uppdateringarna av sidan via e-post. Festivalen återkommer dock 2010, under gemensamt ledarskap.

Jag är på inget sätt kristen, utan övertygad ateist. Därför är det lite roligt att läsa vilka åsikter vissa religiösa har i Falköping. Idag fick jag det här mailet i inkorgen.

Falköping  den   6/7 2009       11:32
Hej Tomas Henning!

Jag gillar inte
den senaste händelseutvecklingen i Festivalfrågan. Jag har accepterat
att det inte blir något i år. Men varför måste ni göra som
Nyhemsfolket och skrota tältet? Bara för att man lyckades med det i
Nyhem, med sin nya fina hall, behöver det inte betyda att det är lika
lyckat här. Och ert dummaste beslut av alla. Varför flytta festivalen
FRÅN Mösseberg? Då får ni byta namn också, kalla det
Falköpingsfestivalen istället. Och ännu dummare var beslutet att
flytta in i ODEN-hallen. Men hallå!!! Vet du vem Oden var??? Tydligen
inte. Han var en av de många avgudar vi svenskar hade under
vikingatiden, innan Olof Skötkonung kristnade landet. Gud kommer
definitivt inte att välsigna er festival i Odenhallen helt enkelt
därför att den bär ett avgudanamn. Gud acceperar INTE avgudanamn, Han
kompromissar ens inte om det, inte ens för att ni samlas i Guds namn
för att ge er bönesvar och välsignelse., så glöm det där med bönesvar
och välsignelse för det kommer ni ändå inte att få. utan detta blir
till 100 % i mänsklig kraft. Inte mer värt an vilket annat
föreningsliv som helst.
Tänk om annars så får jag tacka för de år som varit och framöver säga
nej tack till Mössebergsfestivalen i Odenhallen.
Nej, ert beslut om att flytta in i Odenhallen är lika stolligt som om
Förbundet Sverige-Israel hade flyttat in sina sommarkonferenser i
Ahmadinejahd-hallen (Iransk president, känd förintelseförnekare,
antisemit och Israelhatare, drömmer och fantiserar om nya
judeutrotningar) om det nu hade funnits nån sån hall.
Mitt förslag är istället att ni stannar kvar på Mösseberg och om ni
ABSOLUT TILL VARJE PRIS MÅSTE skrota tältet flyttar in i den byggnad
som finns och minskar Festivalen något, alltså banta kraftigt för att
passa in i kostymen. Visst, jag förstår att detta drar folk. Men ställ
då extrastolar utanför och montera upp nåt slags kombinerat regn/
solskydd. Så jag är djupt besviken på er hela gänget.

Hälsningar
*censur*, nybliven Falköpingsbo

Det roliga är att mailet är seriöst skrivet. Okej om man har de synpunkterna för 200 år sedan. Men att idag inte kunna vara i en arena bara för att namnet råkar vara en annan Gud. Har han andra namn på de svenska veckodagarna som är tagna efter asagudarna också? Ska han fördömma alla med namnen Tor, Freja, Saga, Siv och Brage? Kan han besöka Grekland som har så många spår och namnhyllningar till den grekiska mytologin?

Det är så löjligt så det är inte sant. Det går säkert att dra fler paralleller till gamla gudanamn då religionen brukar få stor inverkan i språket. Kristendomen råkar bara vara den största religionen för tillfället. En annan fråga är hur skulle han se det om han visste att en ateist sköter om hemsidan för Mössebergsfestivalen?

Nättrakasserier

Idag var jag på andra sidan en form av nättrakasserier. Webbsidan Bankvarmarna.se som jag är ansvarig för hade rena personangrepp om en spelare i motståndarlaget. Några i mitt lag kallade mannen idiot och sade att han inte hade alla hästar hemma. Jag var inte en av de som skrev elaka kommentarer.

En kvinna ringde upp mig och sa följande. "Det är okej att lägga upp en bild på honom. Och säga att han spelar buffligt och så. Men personangrepp som att kalla honom idiot är att gå över gränsen." Jag är smått konflikträdd så jag gick med på att ta bort kommentarerna direkt.

Anledningen till att jag låt dem stå kvar när de postade var helt enkelt för att de var roliga. Sen håller jag egentligen med. Han beter sig som en idiot när han puttar till Martin som bara screenar bort Surgubben när han är på väg in i vår målvakt. Det är när man har den attityden som man provocerar fram slagsmål som det vi såg från Toms vänner i Kinnarspcupen. Bara för att domaren inte blåser får man inte mucka gräl med spelaren som bara försöker försvara motståndarmålet.

En liknande sak hände förra veckan då jag retade upp våra motståndares målvakter som gjorde ett misstag. Jag visste att han skulle reta sig om han såg bilden, då det var hans misstag som orsakade att de förlorade matchen. Jag trodde han var medveten om det och mer skulle bli arg på sig själv än den som lägger upp bilder på incidenten. Det som provocerade honom lite extra var mitt ordval: "Bara för att förnedra målvakten lite extra lägger jag ut några extra bilder på målet." Han blev också sur på mig för att jag skrev att han tappar in bollen. En tolkningsfråga, kolla på filmen själva.

http://www.youtube.com/watch?v=CsLaOqG5zN0

Till målvaktens försvar ska sägas att han var felfri i resten av matchen, gjorde flera vassa räddningar och räddade kvar Stridstupparna i matchen - tills målet.

Skillnaden mellan incidenterna är enligt min syn att jag sakligt försöker redovisa min syn på vårat mål. Som jag såg det ett misstag av målvakten. Han svarade faktiskt på min bild på bilddagboken - då med ett personangrepp om mitt utseende. Det är inte acceptabelt, ändå är det jag som viker ner mig och postar en ursäkt och skriver snällare på min webbsida.

För övrigt ska tilläggas att min bror var bästa kompis med målvaktens storebror och han har varit hemma hos oss flera gånger. Tänk på det innan ni trakasserar folks utseende på nätet!

Visning i Lidingö

Idag åkte jag med jobbet till Lidingö för att visa vårt vikarieanskaffningsprogram. Alltså bar det av med en heldag i Stockholm där vi skulle visa WinLas Resurs för IT-folk, ansvariga på ekonomiavdelningen, rektorer, chefer för poolanställda och vikariesamordnare inom vården. Med mig hade jag chefen Bosse Johansson, som kunde boka om en planerad resa för att följa med till Lidingö, samt Rainer Calissendorf ifrån Sala, som höll i visningen. Dagen var indelad i två pass, en på förmiddagen då folk från skolan lyssnade på presentationen och ställde frågor. Och tre timmar på eftermiddagen, då det var vårdens tur.

Tre saker jag speciellt kommer ihåg ifrån dagen ifrån min synvinkel. Jag blir väldigt stolt över det arbete jag har gjort med företaget när vi har en så duktig säljare som Rainer som presenterar det. Mina webbmoduler är nu en mycket viktig del av systemet och den del som är mest användarvänlig, "flashig". Webbapplikationerna underlättar verkligen inmatning för och kommunikation emellan vikarier,arbetsplatser och kedjan däremellan. När jag ser det visas blir jag sugen på att utveckla nya delar. Kanske rentutav göra hela programmet webbaserat i framtiden?

En tant i den andra gruppen ställde flera gånger frågor direkt till mig, fast jag under det passet mest satt ganska tyst. Hon pekade ut mig som datorhacker och tyckte att jag verkade vara den man skulle fråga om man ville ha avancerade datalösningar. Nu kan Bosse programmet bättre än mig och speciellt integrationen mellan systemet och kommunernas lönesystem, som frågan hon ställde handlade om. Nu satt jag inte helt tyst på mötet utan som vanligt så pratar jag när jag har något att säga. När Rainer sitter med mina webbapplikationer och ska visa någon specialfunktion är det jag som har den kunskapen. Jag hjälpte till att sätta upp projektorer och har också hyfsad koll på själva programmet. Jag var något mer aktiv första passet pga trötthet. Vi åkte mot Stockholm redan 6:04 på morgonen. Jag somnade runt 2 på natten, vilket ändå är relativt tidigt med tanke på att jag inte somnat före kl 4 på flera veckor. Anledningen till det här är en hemlighet som jag tänkte avslöja inom några dagar :)

Den tredje saken som sticker ut lite idag är tågresan hem. Jag började att titta lite på film, men ganska snart ville chefen gå igenom programmet och några saker som kom upp under visningen idag. Bland annat att vikarier kan bekräfta Tjänstgöringsrapport på nätet och att gå över till en ny SMS-teknik som jag varit med och utformat. Nu är det så att chefen har en ganska sövande, långsam röst och jag hade som sagt sovit väldigt lite under natten. Så inte många minuter efter att han börjat prata med mig somnade jag ifrån. Jag kom på någon timme senare när jag vaknade att jag måste somnat när han pratade med mig. En aning oförskämt mot sin chef. Men jag somnade redan på arbetsintervjun till det här jobbet och fick det ju ändå.

Ny hemsida

Jag har skapat mig en ny hemsida. En hemsida där jag presenterar mig själv, vad jag erbjuder för tjänster och mina nuvarande projekt. Så surfa in på http://fredrik.bankvarmarna.se/ för att se vem webbutvecklaren Fredrik Olsson är.

Vad ni kanske inte visste var att jag söker nya projekt med att skapa någon slags community. Jag väntar bara på en bra idé, för tiden och kompetensen finns. Det närmsta en community jag skapat nu är mitt korplags hemsida www.bankvarmarna.se. Där jag hämtat mycket inspiration från sidor som Bilddagboken och Facebook.

Communitydelen på sidan kallar jag Fanclub där personer som stödjer vårat lag kan bli medlemmar och då får tillgång till funktioner som en egen profil och möjlighet att tippa matcherna i korpserien. Bli medlem här: http://www.bankvarmarna.se/index.php?page=fanclub/Fanclub.php

En bra dag på jobbet

Jag gillar verkligen att jobba med Fredrik Bäckman. Jag känner att de dagar han kommer in får jag lika mycket gjort som en hel vecka vanligtvis. Jag klarar mig vanligtvis ganska bra själv också. Flera applikationer jag har gjort har jag arbetat fram helt självständigt, speciellt privat.

Men med Fredrik så får man två extra ögon som kan se fel i koden vilket ökar effektiviteten och minskar felsökningstiden. Fredrik är dessutom riktigt bra på att inte se några gränser. Om vi stöter på ett problem som först verkar omöjligt söker han snabbt fram en lösning (google) och efter lite kämpande kommer vi vanligtvis vidare igen.

Jag kallade in honom igår eftersom jag hade fastnat med webbserverinstallationer i Götene respektive Norberg. Det visade sig vara ett ganska enkelt fel som ställde till det i båda kommunerna. En PHP.ini-som blivit korrupt. När jag bytte ut den på båda servrarna fungerade det nästan direkt. Men ibland krävs det att två ögon tittar på det för att kunna hitta även relativt enkla fel.

Resten av dagen hann vi i princip göra klar samtliga projekt och problem som jag tänkt på den här månaden. Små önskemål ifrån Jens, vikariesamordnare i Kalmar. Fix av buggar som jag stört mig på hela året. Samt en funktion som kan bli väldigt viktig i framtiden som jag inte ens trodde var möjlig.

Mina program fungerar så här nu. Jag utvecklar PHP-applikationer på vår server som fungerar som demoexemplar innan de nya versionerna kommer ut i kommunerna. För att få ut den nya versionen hos kunderna måste jag först ladda upp den på deras webbserver. Jag måste ha kontakt med kommunernas databas som ligger på deras server, som uppdateras dagligen av vårat klientprogram. Därför trodde jag att jag var tvungen att också ha PHP-filerna på samma nätverk. Efter några sökningar och forskning så hittade vi dock ett sätt att komma runt det här. Om man skickar med IP-numret när man ska ansluta till databasen kan man ställa databasfrågor till en databas som ligger på ett annat nät. T.ex. kan jag låta mina PHP-filer ligga kvar hemma på vår server och ha en databasanslutning till databasen som ligger på kommunernas dator. Allt som krävs är att man öppnar portar i brandväggen som tillåter anrop ifrån vår server till deras. Jag testade det här hemifrån och det fungerade.

Om den här tekniken fungerar hos de flesta kommuner kommer det förenkla mitt jobb betydligt. Innan har jag behövt installera en webbserver och php hos var och en av kunderna som använder mina webbapplikationer. För uppdateringar fjärruppkopplar jag mig till de flesta kunder och lägger på filerna. För Kalmar behöver jag istället maila filerna och då tar det ibland två veckor innan den nya versionen är uppe. Det är lång tid om man har hittat en kritisk bugg i programmet. Än värre kommer det bli om de flesta av våra 160 kunder till det andra WinLas-programmet vill installera min webbmodul. Att installera en webbserver, php och underhålla systemet för så många kunder är onödigt tidskrävande. Då skulle det vara bra mycket smidigare om jag bara ber IT öppna en port i brandväggen, Skapar en ny kund i databasen på servern och sen kan de direkt hoppa på och ansluta till min externa sida.

Lösningen var oväntat enkel. Bara branväggsöppningen och ett IP-nummer som skulle anges i php-anslutningen. Men det är ändå svårt att komma på lösningen. Jag tror största anledningen till att jag gillar så mycket att jobba med Fredrik Bäckman är att man har 100% fokus på jobbet och inte tröttnar när man stöter på problem. När jag sitter själv, speciellt hemma, finns massa andra distraktioner. MSN, Aftonbladet, Administration av korplaget, andra webbsidor jag sköter, disk som behöver fixas eller som nu bloggar på arbetstid. När man är två och jobbar kan man inte börja chatta med någon på MSN helt plötsligt. Eller börja läsa aftonbladet istället när det blir lite svårt att lösa ett problem. Istället jobbar man vidare till man hittar en lösning. Och det är den lilla extra ansträngningen som gör det både roligare och mer produktivt.

Bröllopsfest med jobbet

Jag vet att jag inte bloggar här så ofta. Ska försöka skärpa mig. Jag har massor med ämnen jag egentligen vill avhandla någon gång, men aldrig tar mig för. Mitt fina samarbete med Fredrik Bäckman, det fortsatta arbetet med webbapplikationerna jag gjort, hur jag mår bra av att jobba med att utveckla sidor och mitt senaste kundbesök är något som jag kunde ha skrivit om idag, men som ni kanske får läsa i kommande inlägg istället.

Ämnet idag är istället en fest med jobbet, Malin gick nämligen och gifte sig hastigt och lustigt på nyårsafton. På grund av att det var så spontant hann de inte med någon bröllopsfest förrän i slutet av februari, alltså i helgen. Malin och jag har en väldigt god relation på jobbet och det var självklart för mig att komma på festen. Vi kompletterar varandra på något sätt. Hon är social, kan vårat program, är trevlig mot kunderna i telefonssupporten och sprider glädje på jobbet. Jag är bra på datorer och snabb på att fixa till om något blir fel i Windows eller på en webbsida.

Bröllopet var på lördagkvällen. Jag åt lunch hos mina föräldrar innan. Och drog sedan på mig kostymen för tredje gången i mitt liv (Studenten, min brors student och idag). Innan skulle jag till min andra arbetskamrat Camilla, som jag tror behövde skjuts till festen. Då passar jag bra eftersom jag är nykterist =) Jag gillar Camilla och hennes pojkvän Micke. De är sympatiska och accepterar mig för den jag är. Camilla är riktigt vass på datorer och klart en tillgång för företaget. Mikael är en trevlig social prick som är lätt att prata med om fotboll, religion eller jobbet. Jag har bara träffat honom två gånger, men börjar redan känna mig avslappnad tillsammans med han och Camilla. Och festen i lördags var ett perfekt tillfälle att komma lite närmare sina arbetskamrater.

Tyvärr kom vi lite för sent till festen. Vilket betydde att vi kom mitt i en folksamling där de flesta redan kommit. Jag har inte riktigt lärt mig hur man ska göra i sådana sociala sammanhang? Egentligen borde man hälsa på alla, men det orkade jag inte. Så hälsade på dem närmast dörren som Mikael och Camilla hälsade på och sen ställde jag mig i ett hörn och lät de som ville hälsa på mig göra det..

Jag har en fobi. Jag får ångest när jag står i en folksamling där jag inte känner någon, utan något att göra. Jag känner mig ensam och asocial. Det går bra om jag har något att göra samtidigt. T.ex. på tåget behöver jag läsa en bok eller sätta på laptopen. Att bara sitta och titta på folk jag inte känner får mig att känna mig oälskad... Min personlighet gör att jag är väldigt dålig på att mingla. Jag säger något när jag har något att säga. Kallprat är m a o inte min grej.

Nu börjar det här bli lite väl personligt.. Går vidare med festen. Nästa steg efter minglet var att gå upp och ta reda på bordsplaceringen. Jag måste säga att jag var ganska besviken. Letade igenom de flesta borden. Extra förväntansfullt runt Mikael och Camilla och bland chefens dotter Viktorias vänner. Men inget där. Istället hittade jag mitt namn vid ett bord med 6 gubbar i 60/70-årsåldern och chefens hustrus syster, också runt 60 = Ingen flörtmöjlighet. De försökte vara sociala med mig, de visste jag var bra på datorer. Byns orginal (hette han Lars-Åke?) kunde sätta på datorn, maila och spela spindelharpan, fast skärmen blir svart varannan gång han mailar och skrivbordsbilden hade försvunnit i Windows. Jag var inte så sugen på att ta den diskussionen. Jag är bättre på att förklara med en dator framför mig... Jag pratade lite mer med orginalet, men var inte speciellt social mot det bordet egentligen. Jag åt massa älgskav, pratade med chefen om ett litet ärende och gjorde det jag brukar runt matbord, sedan lågstadiet - lyssnar på när andra pratar.

Sen höll massa folk tal för Malin. Jag har bara känt henne i ett år och då bara genom jobbet så jag fick ärligt talat inte så mycket utbyte av det. Men de som kände henne verkade ha det trevligt. Och det var många bilder på henne som ung. Sen var det något evenemang som jag inte förstod där varenda kille gick fram och kysste henne/kramade henne. Någon tradition? Jag hakade iaf på. Jag är ganska kelig av mig egentligen.

Sen blev det dans. Det fanns några snygga tjejer där. Men jag är för blyg och har för ringrostiga danskunskaper för att våga bjuda upp någon. Dessutom verkade de flesta ha pojkvän. Därför blev jag glad när Camilla frågade om jag ville dansa. Det blev två låtar bugg =) Jag gick en buggkurs när jag var ungefär 11 år, men det mesta är glömt av det nu. Men det var kul ändå. Camilla log och var glad, Mikael gav mig beröm efteråt. Klart kvällens höjdpunkt.