Stockholmsresa och Integration till lönesystem

Tänkte använda dagens blogg till en kombinerad reseskildring och förberedande av dokumentation som jag lovat skriva om mitt arbete.

Igår reste jag upp till Stockholm, tillsammans med vår chef Bo Johansson, för att träffa berörda parter i Lidingö som vill ha en integration till sitt lönesystem. De vill att den ska vara klar om två veckor. Vi åkte upp för att få lite fart på det.

Mitt arbete har gått lite segt den senaste tiden. Jag är ingen van Delphi-programmerare utan har fått ganska mycket hjälp, först av Fredrik Bäckman och sedan av chefen Bosse för att få fart på själva integrationen. Jag tyckte det var komplicerat jämfört med den kommunikation mellan program som vi är vana med. Mitt program ska läsa av vår databas på uppgifter och skicka in dem till lönesystemet. Läsa vår databas är naturligtvis enkel. Det är skicka till lönesystemet-biten som blir komplicerad. Egentligen är det vanliga anrop med XML till en webbservice. Men jag missade den kursen på högskolan, så jag tycker det var ganska komplicerat också. Vi har fått gott om dokumentation ifrån företaget som tillverkat lönesystemet.

Det är tre webbservicar som ska anropas, en för varje typ av data man vill komma åt i lönesystemet. I Delphi är det en SOAP-komponent som ska anslutas till en viss adress med data uppbyggt på ett viss sätt. Före användandet av komponenten får man förbereda datan så att den kommer i rätt XML-format, skicka med lösenord som kommer från en fjärde webbservice. Efter man skickat datan får man ett svar, antingen en lång lista med t.ex. anställda eller arbetsplatser eller en klarsignal att datan vi importerat in i lönesystemet är okej. Det här fick jag slita med i några månader för att få det rätt. Och jag är ändå ganska osäker eftersom det inte är testat mot mer än ett fåtal testuppgifter.

Det var därför vi ville åka upp till Lidingö, för att se hur det hela fungerade när man först testkör "mitt" program och sedan ser vilka uppgifter som kommer in i lönesystemet. Det var på många sätt fel tänkt:

• Vi hade inte verifierat med lönesystemet om integrationen skulle fungera mot Lidingös data.
• Lönesystemet kommer inte låta oss testa ett halvfärdigt program och riska att få in skräp i sitt system.
• Vi har ingen kontaktperson i Lidingö som förstår hur det hela skulle fungera.
• IT-enheten i Lidingö hade knappt fått någon information, fram till mötet, om vad som skulle installeras.

I måndags satt vi och jobbade till klockan 20 för att få klart vårat ovan nämnda program. På tisdagen jobbade jag hemifrån och var jättestressad, svor massa åt programmet och Delphi som inte fungerar som jag vill och kom egentligen ingen vart. Först vid 16-tiden fick jag tag på Bosse som kunde reda upp mina tankar lite och säga vem jag skulle ringa. När jag väl fick tag på en kontaktperson ifrån lönesystemet blev jag än mer orolig. Han frågade om de ens hade installerat [integrationsprogrammet] där. Ehm nån sa något om VPN och IT har gjort det tror jag, svarade jag ungefär. Sen skulle vi behöva ett lösenord för att komma in i Heroma. Ett problem jag har är att prata i telefon. Jag föredrar klart mail eller MSN. När jag skriver försöker jag få med så mycket information som möjligt. När jag pratar försöker jag avsluta samtalet så fort som möjligt. Jag ringde därefter till vår IT-kontakt i Lidingö. De hade inte heller så mycket koll. Någon hade sagt att de skulle sätta upp en VPN-tunnel. Mycket mer än så visste de inte. Däremot sa hon att hon hade ett lösenord som vi skulle få på onsdagen. Fast det var naivt att tro att just det lösenordet skulle vara rätt lösenord. Senare skulle det visa sig att de inte ens lagt in användaren i systemet.

På tåget upp fick jag ändå lite mer optimism då chefen hjälpte mig att avsluta vår del av integrationsprogrammet. Åtminstone hjälpligt så vi har något att visa under dagen. Chefen är positiv och tror det löser sig när man väl är däruppe och i grunden är det en bra inställning att ha. Jag är mer försiktig realist... Första timmarna i Lidingö gick det också jättebra, när vi visade våra nyheter i programmet var de hur positiva som helst. Sen kom den svåra biten.

För att få åtkomst mot Internet fick vi ett gästkonto av receptionen (t o m IT-avdelningen måste be receptionen om uppgifter för att få trådlöst Internet!). Vi försökte köra vårat program på vår egen laptop i tron om att vi lite halvt var i kontakt med Heromas server. Först kom vi åt uppgifter, men kom på att det fortfarande var testdatat vi arbetade mot. Någon hade hört någon säga att vi skulle byta URL-adress i vårat program. Vi visste bara ett ställe där det låg en URL och testade den adressen som IT hade fått. Ingen lycka. Chefen kom på att det kunde vara gästkontot vi loggade in på som var fel. Så vi lade in en stor (flera 100 MB) WinLas-installation på en av Lidingös datorer. Det fungerade inte heller.

Nu försökte vi få tag på rätt person som kunde hjälpa oss. Det är en ganska stor apparat då utanför WinLas fanns väldigt många personer som har koll på en väldigt liten del. I vårt företag är vi vana vid att Bosse kan allt och har koll på allt. Så fungerar inte inte företaget som sköter lönesystemet. Och så fungerar inte Heroma. De här personerna försökte vi kontakta under dagen:

• Fredrik, vår kundkontakt för lönesystemet. Satt i möte hela dagen.
  
• Niklas, som har koll på programmeringen i samband med integrationen. Visste dock inget om tekniken för att sätta upp det.
• Patrick, som vill ha dokumentation inför integrationen. Pratade med honom dagen innan.
  
• Mats, vars nummer jag fick av Patrick för att vi skulle ha någon kontakt inom lönesystemet under dagen. Men han visste inget.
• Mikael, vars namn stod på en pärm med integrationspapper. Han svarade inte.
• Krister, som var driftansvarig för integrationen.
• Charlotte, som stod som kontaktperson för VPN-uppkopplingen. Svarade inte heller.
  

• Tomas i Lidingö, som skulle sätta upp en VPN-koppling. Och gjorde det men inte hade någon mer Info.
• Stefan i Lidingö, som installerat ett stödprogram för integrationen.
• Agneta i Lidingö, som gav oss ID-nummer som skulle koppla ihop verksamheterna i lönesystemet med arbetsplatserna i vårat system. Men så långt kom vi inte idag.

När vi inte fick tag på någon som visste hur det skulle gå till fortsatte vi envist testa oss fram med att byta ut en liten variabel i vårat integrationsprogram. Resten av dagen försökte vi runt 20 olika kombinationer genom att öppna portnummer samt olika varianter av adresser. Vid varje ändring vi fick kopiera in vår programfil (2 MB) på Lidingös dator. Jag var nog på lite dåligt humör vid den här tiden och hoppas det inte märkte för tydligt. När jag programmerar vill jag se någon tendens till att komma framåt eller målet inom synhåll för att det ska vara givande. Vi gav upp strax före tre då chefen också kände att vi inte kom längre. Det vi gjort var dock tillräckligt för att vi skulle kunna fortsätta hemifrån, nu när vi kunde lägga upp nya versioner av vårt program via en fjärranslutning. På tunnelbanan kom Bosse på att det kunde vara något trivalt som att vi hade skrivit HTTP istället för HTTPS. Men vi var betydligt längre ifrån än vad vi trodde.

På tåget hem fick vi mailsvar ifrån Fredrik. Det som saknades för integrationen var:

• Installation av webbservice i Lidingö
• Lönesystemet ska öppna funktionaliteten för Lidingö
• En användare för Lidingö ska skapas i lönesystemets sida av integrationen
• Uppdatera arbetsplatserna i lönesystemet

Alla fyra stora uppgifter som IT i Lidingö och lönesystemet behöver samarbeta för att lösa. Mycket möjligt att det tar flera veckor innan folk har tid, rätt folk kontaktas, ev utbildas och beställningar göras. Vi som trodde var nästan var klara om vi bara pillade lite mer i en parameter...

Min första Facebook-applikation

Kul att jag får respons på mitt inlägg om Facebook-applikationen av personer som jag antar googlar fram min blogg. Skriv gärna till mig om ni har några frågor eller tips gällande mina inlägg!

För att följa upp förra inlägget tänkte jag därför att det kunde vara intressant att se vad som har blivit av min Facebook-applikation, som var i uppstartandefasen i mitt förra inlägg. Applikationen gick bra att starta igång som jag beskkrev i förra inlägget: Som en IFrame-applikation byggd med PHP och JavaScritpt med Facebook-connect som kommunikationsmetod till Facebooks API. Jag har på så sätt lärt mig att skapa notifikationer, feeds samt hämta användarnamn, användarID och miniatyrfoton ifrån Facebook.

Applikationen ser i skrivande stund ut enligt följande:

Målet är att skriva in så många svar/objekt/X innan tiden rinner ut. I skrivande finns det lite mer än 100 quiz upplagda. Geografi och Sport har flest quiz eftersom det är inom de ämnena det är lättast att komma på begränsade (diskreta som det heter på matematiskt språk) delmängder. Det finns också flera quiz inom film, TV och litteratur där man ska rabbla upp karaktärer i en serie, publikationer som en person har medverkat i etc. I religion och historia ska man bl.a. rabbla upp kungalängder och bibelkunskap.

Ett sekundärt motiv med applikationen är att träna min egen allmänbildning. Jag har fått stenkoll på Sveriges kommuner, alla världens nationer, schlagerfestivalen, Sveriges kungar efter Vasa med mera. När man väl kommer in i applikationen och lär sig principen är den jättebra för att plugga in fakta av just den typen där man ska komma ihåg massa objekt inom ett område. Jag har också lagt till funktionen att andra användare kan lägga upp sina egna quiz med just denna baktanken. Om man behöver plugga in alla ädelgaser i periodiska systemet, svenska regeringen eller huvudstäder i Afrika så går det utmärkt att skapa ett XinY-quiz i det ämnet. Skapandeprocessen är kanske fortfarande ganska avancerad, med min egen syntax på hur man separerar objekt och lägger till alternativa stavningar. Men med lite datorvana och logiskt tänkande borde det fungera.

Användarna just nu är främst mina närmsta vänner på Facebook. Jag är annars lite dålig på att göra reklam för mig själv och har inte annonserat alls för spelet. Jag har heller inga annonser i själva spelet, då jag inte gör det för att tjäna pengar utan mer för att lära mig själv webbprogrammering och får erkännande som webbprogrammerare. Men jag räknar med att när applikationen väl får genomslag så kommer den att sprida sig själv, genom notifikationer och att användare postar sina rekord på sin Vägg/Wall/Feed/Flöde/Sida eller vad du vill kalla den på Facebook. Applikationen är nu 4 månader gammal och det dyker fortfarande upp buggar eller användbarhetsproblem, vilket gör att jag väntar lite med att göra stor reklam för den. Jag testar applikationen först och mest i Firefox och Google Crome. Det kan därför smyga in några problem i Internet Explorer, speciellt gamla versioner som applikationens användare märker innan jag. Då är det bra att det är mina vänner som är användarna.

Jag har några idéer på hur applikationen kunde utvecklas. En rolig grej vore om man kunde införa multiplayer. Två spelare försöker komma på vartannat objekt med 5-15 sekunders tid per objekt. Det kräver dock ganska mycket, en spelserver med rum och utmaningar, mer data som lagras under själva spelet, realtidsuppdateringar mot databasen under spelets gång etc. Men om jag får tid ska det inte vara omöjligt!

Att utveckla en Facebook-applikation

Som ni vet arbetar jag som vardags på ett dataföretag som programmerare/webbutvecklare. I jobbet har jag specialiserat mig på att sköta om vår hemsida samt utveckla webbsidor i PHP då det är det min spetskompetens ligger inom. Vid sidan av det jobbet har jag tagit mig an ytterligare några uppdrag för att designa hemsidor.

Mina webbprojekt

· IFK Falköping - kommunens näst bästa fotbollslag
Har nyss övergivit sidan jag har byggt upp för att gå över till ett alternativ som är integrerad i Svenska Fotbollförbundet. Jag hjälper till med bytet.

· David Svensson - Sexa på SM i triathlon
Hade en befintlig sida som jag har byggt ut och gjort lättare att uppdatera. Funktioner jag har infört är bl.a. gästbok, köp-och-säljsida och bilduppladdning.

· Mössebergsfestivalen - En musikfestival i Falköping
En vanlig webbsida, utan dynamiskt innehåll. Festivalen gör uppehåll i år eftersom deras initiativtagare och projektledare avled i början av året.

· Och sist men inte minst: Bänkvärmarna - mitt älskade korplag
Det här är min ögonsten som jag har lagt min själ i och genom att jag har gett det så mycket tid lagt grunderna för mina kunskaper inom webbdesign. Lenny har sagt att ”Allsvenska lag har inte så avancerade webbsidor”. Jag har fått alla i laget och många runtomkring att kika in på sidan och besöka den regelbundet. Några av funktionerna jag är mest stolt över är Anmälning till träningar, (Som tack vare bra användning och lätt gränssnitt gör att vi har stenkoll på vilka som kommer på varje träning), Tipstävlingar för cuper och serier, Taggning av bilder (liknande Facebooks), Nyhetslogg med det senaste som är uppdaterat på hemsidan (nu är webbsidan så dynamisk att det inte går att ha koll på allt som händer utan den här funktionen), Fanclub där våra supportrar kan registrera sig, ändra i en profil och visa sitt stöd för laget. Fancluben har nu över 50 medlemmar. Ganska bra för ett halvdassigt korplag?

Jag jobbar bara 75 % på WinLas och tanken är att övriga 25% ska gå till att jobba med de här projekten samt utveckla min kunskap inom webbdesign och PHP-programmering. De flesta av de här uppdragen är ideella och det är så jag vill se samhället. Dessutom har jag svårt att ta betalt för jobb jag utför, då det sätter en annan press på mig att verkligen prestera. Ideellt arbete är oftast roligare då det är kravlöst. Speciellt när det handlar om att bara göra en webbsida åt en person, förening eller organisation (som är mer en kul grej jämfört med andra typer av ideellt arbete). För mig är det viktigare att lära mig och utvecklas som webbprogrammerare på ett roligt sätt än att tjäna mycket pengar.

Alla dessa projekt känns dock relativt klara nu. IFK Falköping får jag mindre ansvar för nu när ”min” sida överges, Davids sida har jag byggt upp en grund på efter bästa förmåga. Hans vidare förslag till att bygga ut sidan anser jag vara mjuka krav och inget jag prioriterar för tillfället. Mössebergsfestivalen har som sagt gjort en paus i år och är ändå inget som jag lägger mer än någon timme i månaden på. Bänkvärmarna har jag lagt lite för mycket tid på ibland. Men nu känns sidan stabil och det finns egentligen inte mycket fler funktioner jag behöver införa på sidan.

Varför Facebook?

Istället för att lägga mer tid på något av det här känner jag att jag vill nå ut med något nytt och en utmaning som jag då vill ge mig på är att skapa en applikation på Facebook. Där kan man lätt nå ut till en stor mängd användare. Det går att använda Facebooks användardatabas med personuppgifter för att validera inloggning samt hålla ordning på rekord/uppgifter i applikationen. Jag vet att jag har kunskaper inom programmering som kan användas till i stort sett vad som helst som kan göras som en webbaserad tjänst. Det är svårare att komma på en riktigt bra idé som jag vill satsa på än att utföra själva programmeringen.

Jag hade några förslag som jag funderade på att starta upp som Facebook-applikationer. Jag har några favoritapplikationer på Facebook som jag gärna gör en egen version av. Jag kan dock ännu inte Flash-programmering, så ett nytt Farmville var inte aktuellt. Jag ville ha en vanlig webbaserad sida som m h a JavaScript och AJAX kan utvecklas till ett dynamiskt spel.

Mitt första projekt

Idén jag beslutade mig för att gå vidare med som första projekt kom ifrån min flickvän, Cailyn, och är en typ av quiz där man ska skriva upp så många objekt man kan i en delmängd inom en given tidsram. Exempel kan vara alla huvudstäder i Europa inom 6 minuter, alla svenska landskap på 3 minuter eller, något lättare, alla Snövits dvärgar på 30 sekunder. Det går lätt att variera svårighetsgraden mellan olika quiz genom att ändra antalet objekt och tiden. Spelet är också lärorikt då användaren efter att ha gjort en quiz får facit och sedan kan göra om den och på så sätt repetera och lära sig ny kunskap. Framförallt testas spelarens minne och stavning, första versionen har inga förlåtande drag utan objekten måste stavas exakt på samma sätt som frågeinmataren har gjort dem.

Själva spelet gick ganska snabbt att sätta upp. Jag ”tog inspiration” från en sida Cailyn visade mig, förbättrade spelmotorn och framförallt grafiken och användarvänligheten runt omkring. Sedan är jag ganska skicklig på att skapa dynamiskt innehåll ifrån en statisk hemsida. Quizet Cailyn visade mig var endast ett spel där man skulle skriva samtliga FNs medlemsstater på 10 minuter. Jag gjorde sidan dynamisk så frågan och objekten hämtas ifrån en databas. Det går därefter snabbt att skapa egna quiz om vad som helst. Det största jobbet bestod sedan i integrera hela spelet i Facebook.

Just som jag börjat med integrationen såg jag dock att det redan fanns ett spel som heter Sporcle med samma idé. Jag lät mig dock inte nedslås utan fortsätter med min egen version. När det finns 10 olika varianter av Farmville kan det väl finnas 2 versioner av det här quizet? Jag har några idéer på att förbättra spelet med highscorelistor, utmana vänner etc. Men största skillnaden är att spelet är på svenska. När ett spel till stor del handlar om att stava rätt är det stor skillnad att låta spelaren skriva på engelska jämfört med svenska. Publiken blir inte lika stor, men applikationen blir förhoppningsvis mer uppskattad av mina vänner och generellt i Sverige.

Problem vid Facebook-integrationen

Jag stötte på tre stora problem när jag skulle starta själva integrationen till Facebook. Spelet fungerade och låg stabilt på min server men när den hamnar på Facebook finns det några grundläggande HTML-funktioner som webbutvecklaren inte längre har kontroll över.

· Teckenuppsättningen måste vara UTF-8

· Vanliga länkar fungerar inte som vanligt då man måste transportera sessionsdata

· Facebook-connect måste vara installerat för att man ska kunna kommunicera med vanliga Facebook-funktioner.

Teckenuppsättningen vållade mig ganska stora problem. Jag är van vid att arbeta med västeuropeiska charsetet ISO-8859-6, men Facebook använder utf-8. För att inte namnuppgifter som innehåller å, ä eller ö ska se konstiga ut var jag tvungen att konvertera min sida till utf-8. Svårigheten här låg i att mycket av applikationen handlar om strängjämförelser i själva spelet. Jag försökte dessutom kryptera objekten så att de inte skulle gå att snappa upp via källkoden. Krypteringen löste jag genom ordinal-värden. Detta fungerade med västeuropeiskt charset men inte med utf-8. Jag försökte tre olika tillvägagångssätt: Ordinalvärden, utbyte via array och Bin2Hex kod, men å,ä,ö ville inte fungera, så nu har jag efter mycket frustration lagt det på is och har svaren okrypterade, likt spelet jag hämtade inspiration ifrån.

Facebooks inloggningssystem är säkert och stabilt och det är väldigt skönt att man slipper ta hand om det själv. Men det innehåller också mycket overhead. För att kontrollera att en användare är inloggad används ett sessions-id som Facebook skickar med som parameter till applikationen. Jag har valt att göra min applikation som en IFRAME-app, vilket innebär att jag bara kan bädda in spelet i Facebooks ramverk utan att tänka på begränsningar i koden. I det alternativet kommer sessions-id som en parameter i själva iframen-adressen när fönstret öppnas. För att få med identifieraren varje gång måste jag när jag byter sida öppna hela Facebook-fönstret på nytt, vilket gör att applikationen känns ganska långsam. Alternativen är att få med sessionsvariablerna via cookies eller via en permanent nyckel. Men det verkar för komplicerat att göra när jag inte hittat några konkreta kodexempel för de lösningarna.

Ett problem jag brottades länge med var hur man använder vanliga Facebook-funktioner som inbjudningar, notifikationer och feed-postningar ifrån en IFRAME-applikation. Svaret var att man ansluter sin applikation till Facebook-connect, en funktion som också kan anropas från externa webbsidor (t.ex. gör Winlas.se det för att hämta sidans Feed till externa hemsidan). Connect består av JavaScript som anropar på något sätt till Facebooks servrar. Då det är ett ganska tungt skript saktar det ner min sida, som redan har mycket JavaScript i sig. Om quizen dröjer några sekunder med att starta beror det på att anropet till Facebook-Connect tar tid.

Att namne applikationen

Namnet till spelet kom till mig direkt. Jag hade pratat med min flickvän om hennes matematikläxa precis innan och mitt sätt att lösa matematiska problemen är att göra ekvationer av dem, sätta in X och Y som variabler för de obekanta. Det tänket hade jag när jag skulle bestämma namn åt min applikation. Grundidén på spelet är att man ska välja ut massa objekt ur en delmäng och att man har en viss tid på sig. Omskrivet till matematiskt språk blir det:

X = Objekt ur en delmängd

Y = Tidsgräns för quizen

Man ska skriva X objekt på Y minuter. Eller på engelska X in Y. Hopskrivet blir det XinY! Ett beskrivande, unikt namn på min applikation, som duger gott åt ett spel som hittills bara ses som ett testprojekt för att jag ska lära mig att programmera mot gränssnittet till Facebook.

Två affärsresor på en vecka

Senaste veckan har jag varit ute och rest mer än någonsin tidigare. I torsdags var jag i Norrtälje för att visa kommunen vårt vikarieprogram. I tisdags var det Sandvikens tur. Äldre- och handikappomsorgen har redan programmet, nu fick de en repetition och en visning av nya funktioner samtidigt som Skolan fick se programmet för första gången.

Min roll i själva visningarna är ganska passiv. Min huvudsakliga uppgift på de här två uppdragen har varit att ta med hårdvara så att allt funkar, alltså min dator. Till Sandviken tog jag dessutom med två projektorer för att kunna visa programmet som det är tänkt att användas.

Både Norrtälje och Sandviken var positiva till det de såg. De förstår vilken förbättring programmet kan göra på deras verksamhet och Rainer som presenterar det är verkligen duktig eftersom han både använder programmet dagligen och tycker om det. Förra gången jag var i Sandviken skötte jag visningen, det blev helt okej ändå, men ändå inte samma grej. Applikationerna jag har gjort håller bra klass och jag presenterar funktionerna sakligt och relativt kunnigt så länge det rör sig om mina webbapplikationer. Det jag saknar är Rainers entusiasm, sociala kompetens förmåga att lägga ut texten när jag pratar och positiva inställning när jag är tveksam till något. Under visningen idag fungerade jag som en hjälpgumma som satte igång och kopplade i projektorerna och satt bredvid om han fastnade i det tekniska. Jag lärde också Rainer följande grundläggande dator-/internetkunskap:

· Vårt program fungerar inte så bra när två personer är inne i samma profil samtidigt. Den som sparar sist skriver över den första personens arbete.
· Lokala webbsidor fungerar inte om man har inställningen Arbeta nerkopplad aktiverad.
· I Firefox kan man förstora texten genom att trycka på Ctr+. Mycket användbart i en visningslokal när folk sitter långt borta.

Efter visningen i Sandviken passade jag på att gå lite i Sandvikens centrum. Jag har varit i staden två gånger förut. Alla gånger har dock varit på kvällstid,. Nu hade jag en timme över mellan lunch och tågets avgång. Jag spenderade tiden på ett mysigt litet antikvariat som hade begagnade böcker, tidningar, filmer och spel. Det hela slutade med att jag handlade för 900 spänn. Ägaren ville propsa på mig ett komplett vetenskapligt uppslagsverk också. Men jag tyckte det verkade lite väl jobbigt att släpa hela vägen hem. Jag bar också på en tung dator, en stor resväska med två projektorer och kassen med resten av det jag köpte på antikvariatet. Istället blev det några TV-serier, två filmer, 10 serietidningar för 10kr, två Tintinalbum m.m. För att Cailyn ska stå ut med att jag reser så mycket tänkte jag ge henne några av grejerna som presenter. Det är tradition att ge nära och kära presenter när man har varit ute och rest?

Ägaren till butiken var riktigt trevlig. Jag gillar begagnade grejer – då finns det ofta billiga kap man kan hitta ju. Hela affären var fylld med dem. Han frågade mig om jag letade efter något speciellt. Och fick gräva ganska djupt för att hitta mina specialönskemål med Tintin-album och spel till gamla Nintendo-konsoller. Tyvärr skulle han lägga ner affären vid nyår och mest koncentrera sig på marknader och hans hemsida. Det var då jag nämnde att jag är en webbdesigner. Det slutade med att han fick mitt kort med telefonnummer och epost. Jag hoppas att han ringer då det är ett jobb jag gärna tar! Affärens nuvarande hemsidan kan ses på http://www.gestrikeantikvariat.se/ Den går att förbättra. Men med hans ständigt föränderliga utbud är det omöjligt att katalogisera allt. Jag får tänka ut någon lösning. Hoppas han kontaktar mig, för det är precis ett sånt uppdrag jag letar efter! Jag har alltid gillat marknadsfolk som säljer begagnad media. Hälften av mina TV-spel är inköpta begagnade från Tradera eller Nordic Games. Det här kan bli ett lika roligt uppdrag som David Svensson, IFK Falköping och Mössebergsfestivalen.

De här två resorna har inneburit ovanligt mycket tågresande för min del.
Det känns lite segt att åka tåg och buss i 8-10 timmar för att göra en visning som tar 2 timmar. Men så länge jag har en dator med internetanslutning kan jag lätt underhålla mig i tio timmar. Facebook, spel, den här bloggen, live messenger, några filmer, webbprogrammering, etc kan döda massa tid. När jag är ensam hemma utan flickvän sitter jag ändå mest vid datorn och internet. På tåget går att göra precis samma saker jag gör hemma. Ett problem kan vara att batteriet tar slut. Tågkompaniet och Regina-tågen har strömuttag, men jag hittade inte det på Intercity. Men jag var förberedd med korsordstidning, böcker och tidningar.

Roligt mail

Som ni kanske vet är jag webbansvarig för Mössebergsfestivalen, en kristen (ekunemisk) musikfestival i Falköping. Festivalen fick tyvärr läggas ner i år pga att projektledaren gick bort i cancer. Han var min kontaktperson också vi skötte uppdateringarna av sidan via e-post. Festivalen återkommer dock 2010, under gemensamt ledarskap.

Jag är på inget sätt kristen, utan övertygad ateist. Därför är det lite roligt att läsa vilka åsikter vissa religiösa har i Falköping. Idag fick jag det här mailet i inkorgen.

Falköping  den   6/7 2009       11:32
Hej Tomas Henning!

Jag gillar inte
den senaste händelseutvecklingen i Festivalfrågan. Jag har accepterat
att det inte blir något i år. Men varför måste ni göra som
Nyhemsfolket och skrota tältet? Bara för att man lyckades med det i
Nyhem, med sin nya fina hall, behöver det inte betyda att det är lika
lyckat här. Och ert dummaste beslut av alla. Varför flytta festivalen
FRÅN Mösseberg? Då får ni byta namn också, kalla det
Falköpingsfestivalen istället. Och ännu dummare var beslutet att
flytta in i ODEN-hallen. Men hallå!!! Vet du vem Oden var??? Tydligen
inte. Han var en av de många avgudar vi svenskar hade under
vikingatiden, innan Olof Skötkonung kristnade landet. Gud kommer
definitivt inte att välsigna er festival i Odenhallen helt enkelt
därför att den bär ett avgudanamn. Gud acceperar INTE avgudanamn, Han
kompromissar ens inte om det, inte ens för att ni samlas i Guds namn
för att ge er bönesvar och välsignelse., så glöm det där med bönesvar
och välsignelse för det kommer ni ändå inte att få. utan detta blir
till 100 % i mänsklig kraft. Inte mer värt an vilket annat
föreningsliv som helst.
Tänk om annars så får jag tacka för de år som varit och framöver säga
nej tack till Mössebergsfestivalen i Odenhallen.
Nej, ert beslut om att flytta in i Odenhallen är lika stolligt som om
Förbundet Sverige-Israel hade flyttat in sina sommarkonferenser i
Ahmadinejahd-hallen (Iransk president, känd förintelseförnekare,
antisemit och Israelhatare, drömmer och fantiserar om nya
judeutrotningar) om det nu hade funnits nån sån hall.
Mitt förslag är istället att ni stannar kvar på Mösseberg och om ni
ABSOLUT TILL VARJE PRIS MÅSTE skrota tältet flyttar in i den byggnad
som finns och minskar Festivalen något, alltså banta kraftigt för att
passa in i kostymen. Visst, jag förstår att detta drar folk. Men ställ
då extrastolar utanför och montera upp nåt slags kombinerat regn/
solskydd. Så jag är djupt besviken på er hela gänget.

Hälsningar
*censur*, nybliven Falköpingsbo

Det roliga är att mailet är seriöst skrivet. Okej om man har de synpunkterna för 200 år sedan. Men att idag inte kunna vara i en arena bara för att namnet råkar vara en annan Gud. Har han andra namn på de svenska veckodagarna som är tagna efter asagudarna också? Ska han fördömma alla med namnen Tor, Freja, Saga, Siv och Brage? Kan han besöka Grekland som har så många spår och namnhyllningar till den grekiska mytologin?

Det är så löjligt så det är inte sant. Det går säkert att dra fler paralleller till gamla gudanamn då religionen brukar få stor inverkan i språket. Kristendomen råkar bara vara den största religionen för tillfället. En annan fråga är hur skulle han se det om han visste att en ateist sköter om hemsidan för Mössebergsfestivalen?

Nättrakasserier

Idag var jag på andra sidan en form av nättrakasserier. Webbsidan Bankvarmarna.se som jag är ansvarig för hade rena personangrepp om en spelare i motståndarlaget. Några i mitt lag kallade mannen idiot och sade att han inte hade alla hästar hemma. Jag var inte en av de som skrev elaka kommentarer.

En kvinna ringde upp mig och sa följande. "Det är okej att lägga upp en bild på honom. Och säga att han spelar buffligt och så. Men personangrepp som att kalla honom idiot är att gå över gränsen." Jag är smått konflikträdd så jag gick med på att ta bort kommentarerna direkt.

Anledningen till att jag låt dem stå kvar när de postade var helt enkelt för att de var roliga. Sen håller jag egentligen med. Han beter sig som en idiot när han puttar till Martin som bara screenar bort Surgubben när han är på väg in i vår målvakt. Det är när man har den attityden som man provocerar fram slagsmål som det vi såg från Toms vänner i Kinnarspcupen. Bara för att domaren inte blåser får man inte mucka gräl med spelaren som bara försöker försvara motståndarmålet.

En liknande sak hände förra veckan då jag retade upp våra motståndares målvakter som gjorde ett misstag. Jag visste att han skulle reta sig om han såg bilden, då det var hans misstag som orsakade att de förlorade matchen. Jag trodde han var medveten om det och mer skulle bli arg på sig själv än den som lägger upp bilder på incidenten. Det som provocerade honom lite extra var mitt ordval: "Bara för att förnedra målvakten lite extra lägger jag ut några extra bilder på målet." Han blev också sur på mig för att jag skrev att han tappar in bollen. En tolkningsfråga, kolla på filmen själva.

http://www.youtube.com/watch?v=CsLaOqG5zN0

Till målvaktens försvar ska sägas att han var felfri i resten av matchen, gjorde flera vassa räddningar och räddade kvar Stridstupparna i matchen - tills målet.

Skillnaden mellan incidenterna är enligt min syn att jag sakligt försöker redovisa min syn på vårat mål. Som jag såg det ett misstag av målvakten. Han svarade faktiskt på min bild på bilddagboken - då med ett personangrepp om mitt utseende. Det är inte acceptabelt, ändå är det jag som viker ner mig och postar en ursäkt och skriver snällare på min webbsida.

För övrigt ska tilläggas att min bror var bästa kompis med målvaktens storebror och han har varit hemma hos oss flera gånger. Tänk på det innan ni trakasserar folks utseende på nätet!

Visning i Lidingö

Idag åkte jag med jobbet till Lidingö för att visa vårt vikarieanskaffningsprogram. Alltså bar det av med en heldag i Stockholm där vi skulle visa WinLas Resurs för IT-folk, ansvariga på ekonomiavdelningen, rektorer, chefer för poolanställda och vikariesamordnare inom vården. Med mig hade jag chefen Bosse Johansson, som kunde boka om en planerad resa för att följa med till Lidingö, samt Rainer Calissendorf ifrån Sala, som höll i visningen. Dagen var indelad i två pass, en på förmiddagen då folk från skolan lyssnade på presentationen och ställde frågor. Och tre timmar på eftermiddagen, då det var vårdens tur.

Tre saker jag speciellt kommer ihåg ifrån dagen ifrån min synvinkel. Jag blir väldigt stolt över det arbete jag har gjort med företaget när vi har en så duktig säljare som Rainer som presenterar det. Mina webbmoduler är nu en mycket viktig del av systemet och den del som är mest användarvänlig, "flashig". Webbapplikationerna underlättar verkligen inmatning för och kommunikation emellan vikarier,arbetsplatser och kedjan däremellan. När jag ser det visas blir jag sugen på att utveckla nya delar. Kanske rentutav göra hela programmet webbaserat i framtiden?

En tant i den andra gruppen ställde flera gånger frågor direkt till mig, fast jag under det passet mest satt ganska tyst. Hon pekade ut mig som datorhacker och tyckte att jag verkade vara den man skulle fråga om man ville ha avancerade datalösningar. Nu kan Bosse programmet bättre än mig och speciellt integrationen mellan systemet och kommunernas lönesystem, som frågan hon ställde handlade om. Nu satt jag inte helt tyst på mötet utan som vanligt så pratar jag när jag har något att säga. När Rainer sitter med mina webbapplikationer och ska visa någon specialfunktion är det jag som har den kunskapen. Jag hjälpte till att sätta upp projektorer och har också hyfsad koll på själva programmet. Jag var något mer aktiv första passet pga trötthet. Vi åkte mot Stockholm redan 6:04 på morgonen. Jag somnade runt 2 på natten, vilket ändå är relativt tidigt med tanke på att jag inte somnat före kl 4 på flera veckor. Anledningen till det här är en hemlighet som jag tänkte avslöja inom några dagar :)

Den tredje saken som sticker ut lite idag är tågresan hem. Jag började att titta lite på film, men ganska snart ville chefen gå igenom programmet och några saker som kom upp under visningen idag. Bland annat att vikarier kan bekräfta Tjänstgöringsrapport på nätet och att gå över till en ny SMS-teknik som jag varit med och utformat. Nu är det så att chefen har en ganska sövande, långsam röst och jag hade som sagt sovit väldigt lite under natten. Så inte många minuter efter att han börjat prata med mig somnade jag ifrån. Jag kom på någon timme senare när jag vaknade att jag måste somnat när han pratade med mig. En aning oförskämt mot sin chef. Men jag somnade redan på arbetsintervjun till det här jobbet och fick det ju ändå.

Ny hemsida

Jag har skapat mig en ny hemsida. En hemsida där jag presenterar mig själv, vad jag erbjuder för tjänster och mina nuvarande projekt. Så surfa in på http://fredrik.bankvarmarna.se/ för att se vem webbutvecklaren Fredrik Olsson är.

Vad ni kanske inte visste var att jag söker nya projekt med att skapa någon slags community. Jag väntar bara på en bra idé, för tiden och kompetensen finns. Det närmsta en community jag skapat nu är mitt korplags hemsida www.bankvarmarna.se. Där jag hämtat mycket inspiration från sidor som Bilddagboken och Facebook.

Communitydelen på sidan kallar jag Fanclub där personer som stödjer vårat lag kan bli medlemmar och då får tillgång till funktioner som en egen profil och möjlighet att tippa matcherna i korpserien. Bli medlem här: http://www.bankvarmarna.se/index.php?page=fanclub/Fanclub.php

En bra dag på jobbet

Jag gillar verkligen att jobba med Fredrik Bäckman. Jag känner att de dagar han kommer in får jag lika mycket gjort som en hel vecka vanligtvis. Jag klarar mig vanligtvis ganska bra själv också. Flera applikationer jag har gjort har jag arbetat fram helt självständigt, speciellt privat.

Men med Fredrik så får man två extra ögon som kan se fel i koden vilket ökar effektiviteten och minskar felsökningstiden. Fredrik är dessutom riktigt bra på att inte se några gränser. Om vi stöter på ett problem som först verkar omöjligt söker han snabbt fram en lösning (google) och efter lite kämpande kommer vi vanligtvis vidare igen.

Jag kallade in honom igår eftersom jag hade fastnat med webbserverinstallationer i Götene respektive Norberg. Det visade sig vara ett ganska enkelt fel som ställde till det i båda kommunerna. En PHP.ini-som blivit korrupt. När jag bytte ut den på båda servrarna fungerade det nästan direkt. Men ibland krävs det att två ögon tittar på det för att kunna hitta även relativt enkla fel.

Resten av dagen hann vi i princip göra klar samtliga projekt och problem som jag tänkt på den här månaden. Små önskemål ifrån Jens, vikariesamordnare i Kalmar. Fix av buggar som jag stört mig på hela året. Samt en funktion som kan bli väldigt viktig i framtiden som jag inte ens trodde var möjlig.

Mina program fungerar så här nu. Jag utvecklar PHP-applikationer på vår server som fungerar som demoexemplar innan de nya versionerna kommer ut i kommunerna. För att få ut den nya versionen hos kunderna måste jag först ladda upp den på deras webbserver. Jag måste ha kontakt med kommunernas databas som ligger på deras server, som uppdateras dagligen av vårat klientprogram. Därför trodde jag att jag var tvungen att också ha PHP-filerna på samma nätverk. Efter några sökningar och forskning så hittade vi dock ett sätt att komma runt det här. Om man skickar med IP-numret när man ska ansluta till databasen kan man ställa databasfrågor till en databas som ligger på ett annat nät. T.ex. kan jag låta mina PHP-filer ligga kvar hemma på vår server och ha en databasanslutning till databasen som ligger på kommunernas dator. Allt som krävs är att man öppnar portar i brandväggen som tillåter anrop ifrån vår server till deras. Jag testade det här hemifrån och det fungerade.

Om den här tekniken fungerar hos de flesta kommuner kommer det förenkla mitt jobb betydligt. Innan har jag behövt installera en webbserver och php hos var och en av kunderna som använder mina webbapplikationer. För uppdateringar fjärruppkopplar jag mig till de flesta kunder och lägger på filerna. För Kalmar behöver jag istället maila filerna och då tar det ibland två veckor innan den nya versionen är uppe. Det är lång tid om man har hittat en kritisk bugg i programmet. Än värre kommer det bli om de flesta av våra 160 kunder till det andra WinLas-programmet vill installera min webbmodul. Att installera en webbserver, php och underhålla systemet för så många kunder är onödigt tidskrävande. Då skulle det vara bra mycket smidigare om jag bara ber IT öppna en port i brandväggen, Skapar en ny kund i databasen på servern och sen kan de direkt hoppa på och ansluta till min externa sida.

Lösningen var oväntat enkel. Bara branväggsöppningen och ett IP-nummer som skulle anges i php-anslutningen. Men det är ändå svårt att komma på lösningen. Jag tror största anledningen till att jag gillar så mycket att jobba med Fredrik Bäckman är att man har 100% fokus på jobbet och inte tröttnar när man stöter på problem. När jag sitter själv, speciellt hemma, finns massa andra distraktioner. MSN, Aftonbladet, Administration av korplaget, andra webbsidor jag sköter, disk som behöver fixas eller som nu bloggar på arbetstid. När man är två och jobbar kan man inte börja chatta med någon på MSN helt plötsligt. Eller börja läsa aftonbladet istället när det blir lite svårt att lösa ett problem. Istället jobbar man vidare till man hittar en lösning. Och det är den lilla extra ansträngningen som gör det både roligare och mer produktivt.

Bröllopsfest med jobbet

Jag vet att jag inte bloggar här så ofta. Ska försöka skärpa mig. Jag har massor med ämnen jag egentligen vill avhandla någon gång, men aldrig tar mig för. Mitt fina samarbete med Fredrik Bäckman, det fortsatta arbetet med webbapplikationerna jag gjort, hur jag mår bra av att jobba med att utveckla sidor och mitt senaste kundbesök är något som jag kunde ha skrivit om idag, men som ni kanske får läsa i kommande inlägg istället.

Ämnet idag är istället en fest med jobbet, Malin gick nämligen och gifte sig hastigt och lustigt på nyårsafton. På grund av att det var så spontant hann de inte med någon bröllopsfest förrän i slutet av februari, alltså i helgen. Malin och jag har en väldigt god relation på jobbet och det var självklart för mig att komma på festen. Vi kompletterar varandra på något sätt. Hon är social, kan vårat program, är trevlig mot kunderna i telefonssupporten och sprider glädje på jobbet. Jag är bra på datorer och snabb på att fixa till om något blir fel i Windows eller på en webbsida.

Bröllopet var på lördagkvällen. Jag åt lunch hos mina föräldrar innan. Och drog sedan på mig kostymen för tredje gången i mitt liv (Studenten, min brors student och idag). Innan skulle jag till min andra arbetskamrat Camilla, som jag tror behövde skjuts till festen. Då passar jag bra eftersom jag är nykterist =) Jag gillar Camilla och hennes pojkvän Micke. De är sympatiska och accepterar mig för den jag är. Camilla är riktigt vass på datorer och klart en tillgång för företaget. Mikael är en trevlig social prick som är lätt att prata med om fotboll, religion eller jobbet. Jag har bara träffat honom två gånger, men börjar redan känna mig avslappnad tillsammans med han och Camilla. Och festen i lördags var ett perfekt tillfälle att komma lite närmare sina arbetskamrater.

Tyvärr kom vi lite för sent till festen. Vilket betydde att vi kom mitt i en folksamling där de flesta redan kommit. Jag har inte riktigt lärt mig hur man ska göra i sådana sociala sammanhang? Egentligen borde man hälsa på alla, men det orkade jag inte. Så hälsade på dem närmast dörren som Mikael och Camilla hälsade på och sen ställde jag mig i ett hörn och lät de som ville hälsa på mig göra det..

Jag har en fobi. Jag får ångest när jag står i en folksamling där jag inte känner någon, utan något att göra. Jag känner mig ensam och asocial. Det går bra om jag har något att göra samtidigt. T.ex. på tåget behöver jag läsa en bok eller sätta på laptopen. Att bara sitta och titta på folk jag inte känner får mig att känna mig oälskad... Min personlighet gör att jag är väldigt dålig på att mingla. Jag säger något när jag har något att säga. Kallprat är m a o inte min grej.

Nu börjar det här bli lite väl personligt.. Går vidare med festen. Nästa steg efter minglet var att gå upp och ta reda på bordsplaceringen. Jag måste säga att jag var ganska besviken. Letade igenom de flesta borden. Extra förväntansfullt runt Mikael och Camilla och bland chefens dotter Viktorias vänner. Men inget där. Istället hittade jag mitt namn vid ett bord med 6 gubbar i 60/70-årsåldern och chefens hustrus syster, också runt 60 = Ingen flörtmöjlighet. De försökte vara sociala med mig, de visste jag var bra på datorer. Byns orginal (hette han Lars-Åke?) kunde sätta på datorn, maila och spela spindelharpan, fast skärmen blir svart varannan gång han mailar och skrivbordsbilden hade försvunnit i Windows. Jag var inte så sugen på att ta den diskussionen. Jag är bättre på att förklara med en dator framför mig... Jag pratade lite mer med orginalet, men var inte speciellt social mot det bordet egentligen. Jag åt massa älgskav, pratade med chefen om ett litet ärende och gjorde det jag brukar runt matbord, sedan lågstadiet - lyssnar på när andra pratar.

Sen höll massa folk tal för Malin. Jag har bara känt henne i ett år och då bara genom jobbet så jag fick ärligt talat inte så mycket utbyte av det. Men de som kände henne verkade ha det trevligt. Och det var många bilder på henne som ung. Sen var det något evenemang som jag inte förstod där varenda kille gick fram och kysste henne/kramade henne. Någon tradition? Jag hakade iaf på. Jag är ganska kelig av mig egentligen.

Sen blev det dans. Det fanns några snygga tjejer där. Men jag är för blyg och har för ringrostiga danskunskaper för att våga bjuda upp någon. Dessutom verkade de flesta ha pojkvän. Därför blev jag glad när Camilla frågade om jag ville dansa. Det blev två låtar bugg =) Jag gick en buggkurs när jag var ungefär 11 år, men det mesta är glömt av det nu. Men det var kul ändå. Camilla log och var glad, Mikael gav mig beröm efteråt. Klart kvällens höjdpunkt.

Komplimanger från en 13-åring

För några veckor sedan fick jag höra vad en 13-årig pojke hade sagt om mig efter att bara ha sett mig ett kort ögonblick. Ofta undrar jag vad folk egentligen tycker om mig, fast man försöker inte påverkas av det är det ju något som man bryr sig om.

Så här återberättade Camilla, hans mamma och min arbetskamrat vad henns son hade sagt till henne efter att vi var hemma hos henne efter en utekväll med jobbet:

Viktor, 13: Vem var den där coola killen som var här igår?
Camilla: Vem menar du?
Viktor: Den långhårige killen
Camilla: Fredrik? Pratade du med honom?
Viktor: Nej, men han var svincool ju.

Jag som alltid trott att folk skrattat/varit rädda bakom ryggen på mig och därför inte har gått fram och pratat med mig. Fast jag borde kanske inte oroa mig så mycket för mitt utseende?

I fredags träffade jag 13-åringen igen. Han följde med Camilla som skulle hämta en hårddisk hemma hos mig. Jag trodde min coola yta skulle avslöjas, men tydligen inte. För så här sade han när de kom in i bilen igen:

Varför sa du inte att det var den coola killen?

Kan inte ni som tycker såna här saker bara komma fram och ge positiva komplimanger så man vet att man är cool =)

Tänk vad en apostrof kan ställa till med mycket problem

Jag har kort beskrivit vikariekalendern. Det är ett webbgränssnitt där vikarierna har möjlighet att ange vilka tider de kan arbeta så att vikarieförmedlingen vet vilka vikarier som är lediga inför ett vikariat. Sedan jag började med den i våras så har det växt till sig ordentligt. Nu är det 500 vikarier som använder sig av mitt webbprogram, 400 i Kalmar och 100 i Sala kommun.

Det har uppstått lite småbuggar hela tiden, men aldrig något så allvarligt som det som inträffade igår. Jag ser heller inte riktigt vad jag kunde ha gjort för att förhindra det. Det var först när den 500:e valde ett lösenord uppstod felet som gjorde att hela databasen krasha. Jag ska försöka förklara.


Jag har en SQL-fråga som skriver in lösenord och e-postadress i databasen:

Update Persontabell Set Password = '$php_variable' Where Personnummer = $persnr;

För att sql ska veta att lösenordet är en textsträng (och inte en siffra) är det apostrofer runt omkring det. Men om lösenordet innehåller en apostrof så tror programmet att strängen är slut där. Så långt genererar bara applikationen ett fel, säger att SQL-frågan blir fel. Men på något sätt lyckades sätt lyckades en användare välja ett lösenord som inte bara avslutade den strängen utan hela frågan. Så att Where-delen faller bort. Frågan blir då:

Update Persontabell Set Password= '$php_variable'

Den frågan sätter ALLA lösenord i hela databasen till värdet på PHP-variablen. 400 användare i vikariekalendern i Kalmar som börjar skicka e-post om att de inte kan logga in = massa jobb för mig och många samtal till handläggarna i Kalmar. Som tur var fanns det backup av databasen så att jag kunde återställa 370 personer. Fast det tog en dags arbete och en hel del trixande med utvinnande av data ur databasen, för att bara få med rätt data.

Nu hoppas jag verkligen att felet är åtgärdat. Folk brukar ju vanligen inte ha apostroftecken i sina lösenord, men jag använder en krypterad version av lösenordet, eftersom jag inte vill skriva lösenorden rakt ut i databasen - och då kan det bli vilka tecken som helst. Det enda jag gjorde var att om lösenordet innehåller en apostrof, så översätter jag det till två apostroftecken. SQL-språket har inbyggt att det tolkar om det till en apostrof inne i strängen. På så sätt är det omöjligt att avsluta strängen innan variabelsträngen slutar (hoppas jag iaf). Tänk vad en apostrof kan ställa till med mycket problem.

Nya projekt

Under våren har jag mest jobbat med Vikariekalendern för jobbet och korplaget Bänkvärmarnas hemsida privat. Nu är korpsäsongen över och Vikariekalenderns första version är publicerad i Sala och Kalmar samt på väg ut i ytterligare 5 kommuner. Jag börjar därför ett nytt projekt på jobbet. Då jag bara arbetar 75% finns det fortfarande tid över att ta tid till nya projekt. Mellan korpmatcherna och de nya projekten jag börjar på i sommar har jag mest lagt tid till EM-fotboll och vara social online på mina communities.

De tre projekten jag börjat på nu är

• Lupside
  Tillsammans med en gammal kurskompis började jag i helgen jobba med en webbplats för ett franskt konsultföretag. Arbetet går ganska långsamt jämfört med andra webbplatser, men i gengäld så blir designen precis som kunden vill ha den tack vare många samtal med den som beställt sidan. Största problemen med projektet är istället kulturella skillnader. Min vän är fransyska och vi arbetar inte så jättebra tillsammans. Det är hennes sätt att argumentera som jag inte riktigt förstår. Därför leder små designbeslut till bråk med onödigt hårda ord som stjäl massa tid. Det är inte sakfrågorna som gör mig arg utan sättet hon argumenterar på. Jag har ju läst böcker om att läsa folks tankar och föra sociala samtal med andra på ett civiliserat sätt. Jag vet att jag har webbdesign- och programmeringskunskaper som gör att jag kan bistå med kompetens till projektet. Det är om min franska vän vill fortsätta arbeta med mig.
  
  Designen till höger är gjord med templates i Dreamweaver. Vi funderade först på att ha flash-knappar, men det blev för krångligt och egentligen inte någon bättre lösning än att bara använda css och tabeller/div-taggar. Undermenyerna är gjorda med div-layer och Javascript, till något som känns som en standardlösning
  
  
• Mössebergsfestivalen
  Min far gav mig det här jobbet som webbdesigner redan för 3 år sedan. Igår eftermiddags satte jag mig några timmar och slipade lite på designen. Jag gillar egentligen inte att lägga massa arbete för kyrkan då jag är övertygad ateist. Men jag får bra betalt och det är en av få seriösa webbdesignsjobb jag har vid sidan om det på WinLas. Då kan jag lika gärna se till att göra en snygg design åt sidan. I veckan fick jag ett reklamblad för festivalen hemskickad och tyckte det var en bra grund för designen på sidan. Så här ser den ut efter gårdagens omdesign.
  



• WL_Ackar
  Slutligen tänkte jag kort redogöra för vad mitt nya projekt på jobbet. Vikarieförmedlningen, som applikationen jag jobbade med förut finns bara hos runt 10 kommuner. Företagets stora produkt heter WinLas Personalssystem och har hälften av Sveriges kommuner som kunder. På sikt är det tänkt att båda dessa applikationer ska bli webbapplikationer eller iaf mycket av dess data ska ligga ute på nätet. Första delen att få ut på webben i programmet ackar som visar kommunanställdas arbetstid. Programmet hanterar lagen om anställningsskydd och huvudfunktionen i programmet är att räkna ut hur många dagars arbete som leder till att de anställda blir "lasade". Alltså när personalen har så många dagars arbete som vikariat så han/hon har rätt till fast anställning. Den bilden jag skapat mha PHP försöker ge en tydlig översikt över hur många dagar vikarien har arbetat. Det ska komma in fler röda streck efter hand som visar när de är LAS:ade. Texten nedan visar att personen i det här exemplet har rätt till fast anställning. Det representeras med fulla blåa "syltburkar" efter siffrorna.
  

Affärsresa till Habo

Igår gjorde jag min första resa till en kund utan att ha någon annan från företaget med mig. Jag hade däremot med mig Rainer Calissenorff från Sala som skötte mesta visningen av systemet.

Habo ligger bara en halvtimme ifrån Falköping med tåg, så det blev en kort utflykt på eftermiddagen. Jag tog tåget kl 11. Egentligen var jag för krasslig för att åka. Några timmar efter korpmatchen dagen innan hade jag blivit kraftigt förkyld. Mest jobbigt för mig, men också lite läskigt för folk som är omkring mig och kan smittas. Nu var jag dock tvungen att åka, för utan mig så skulle inte Rainer fått tekniken som kunde visa systemet. Jag hade med min egen jobbdator och en projektor ner och kände mig någorlunda säker på hur man pluggar in det.

På tågresan var jag så krasslig att jag mest satt och stirrade ut genom fönstret hela tiden. När jag ändå funderade på att sätta på datorn kom jag på en stor blunder jag gjort. Jag glömde strömsladden till datorn. Batteriet räcker bara i 1½ timme och visningen skulle vara i 3½ timma. Jätteklantigt av mig, då jag gjort samma misstag i fredags på en annan visning. Men den var i Falköping, så då gick det att åka hem och hämta den.

När jag kom till Habo var det första jag gjorde att gå två varv runt centrum och leta efter en Expert-butik eller liknande som kunde tänkas ha en nätadapter. Det fanns en Audio Video-butik, men den var helt tom och stängd. Efter någon halvtimmes strövande ringer Rainer, som jag skulle träffa innan för att förbereda visningen med. Han försöker förklara vägen till kommunhuset - men vi bestämmer att vi syns vid stationen. Det visade sig vara ungefär 25 meter mellan stationen och kommunen och jag får skjuts den biten. Rainer har lite längre att åka än mig. Han hade bilat ner från Sala och hade börjat resan redan vid 7-tiden på morgonen från Sala.

På kommunhuset började vi rigga lite. Jag sa till Rainer att jag behövde en strömsladd och hade väl inte riktigt helt med det klara om hur jag skulle lösa problemet. Först började jag installera Winlas på en dator som stod i konferensrummet. Men under tiden det laddades hem frågade jag i recensionen om strömsladd. De vidarebefodrade mig till Johnny, som var vår kontaktperson där och han kunde gräva fram ett gäng sladdar, varav en passade :) Där hade jag sjukt flyt och har lärt mig läxa till nästa gång.

Rainer är vikariesamordnare i Sala och har jobbat heltid sedan 2003 med vår applikation. Han kan den därför betydligt bättre än mig. Jag följde som sagt med mest som tekniskt support. Fast det är lite pinsamt när jag knappt kan svara på någon av deras frågor om vårat program. Jag vet inte ens vad vi tar betalt för det. Jag har jobbat väldigt specifikt med en webbapplikation och skickar vidare de flesta andra problemen till de andra på företaget. Det kommer in ett tiotal frågor dagligen i telefon om LAS-regler, avancerade funktioner i programmet osv och jag har ingen koll på sådant. Nu är dock mina webblösningar en så stor del av vikarieprogrammet att jag fick vara lite aktiv ändå. Vikariekalendern - Eller Vikarier på Nätet som Rainer kallar den - är en applikation som låter vikarier skriva in vilka tider de kan arbeta. Jag har också vidareutvecklat ett beställningsformulär som gör att arbetsplatserna elektroniskt kan skicka in ansökan om vikarier. Så alla frågor om vidareutvecklingsmöjligheter för webben har jag ganska bra koll på.

Med på visningen var en IT-tekniker, Habos vikariesamordnare samt tre rektorer. Det känns lite konstigt att mitt enkla datorjobb ska leda till att de tycker det är intressant att lyssna på vad jag gör om dagarna. Nu sa jag ju inte så jättemycket. Rainer är en social varelse som själv tycker att han är snabb och kortfattad när han pratar i 3 timmar i streck. Jag hade svårt att ha tillräckligt mycket vettigt att säga under 20 sekunder då jag sa vad jag hette, hur länge jag jobbat och min roll idag.

Visningen gick iaf jättebra. När Rainer pratade om prisbilder och vilken nytta programmet gjort i Sala verkade det nästan på dem som att de ville slå till direkt. Normalt kostar kanske en sån applikation 2 miljoner för en hel kommun. Sala hade börjat prenumerera på vår för 15 000... Rainer tycker ändå att vår applikation är överlägsen konkurrenterna. En klar fördel är, eftersom vi är ett så litet företag med relativt få kunder, kan vi snabbt ge individuell support och även utveckla programmet i den riktning kommunerna vill. Våra produkter nu är i stort utvecklade efter Sala och Kalmar kommuns önskemål.

Vid kvart i fyra var vi klara. Mitt tåg gick dock inte förrän 16:45. Jag hade inte varit i Habo förut. Nu hade jag iaf tid att gå lite på stan. Jag droppade in på Konsum igen och köpte soppa som jag trodde kunde vara bra mat när man är förkyld. Men Habo centrum erbjöd inte mycket mer, så jag begav mig tillbaka till tågstationen och tänkte fråga konduktören om jag kunde få åka på samma biljett på tåget som gick en halvtimme tidigare.

Jag gick allra längst bort på perrongen, för jag ville inte sitta nära några andra människor, då det är lite taskigt att smitta dem med förkylning. På väg bort längs perrongen frågar en man mig om jag har mobiltelefon man kan ringa på. Jag säger att jag inte har några pengar (för att jag är snål och det kostar 3kr/min att ringa med min mobil). Men han vill ringa 112 för att han säger att en äldre man som sitter i väntbåset har problem med hjärtat. Okej, klart vi måste ringa. Ringer du frågar mannen som pratade med mig och går iväg. Jag är lite skeptiskt och frågar mannen i väntkuren hur det är med honom. "Det är hjärtat säger han". Han ser relativt pigg ut, möjligen något berusad, men jag ringer upp 112 och svarar lugnt på deras frågor. Jag sa att ha såg relativt pigg ut nu fast att han tydligen hade varit inlagd med hjärtbesvär tidigare. De säger att de ska skicka en ambulans. När jag står och väntar på ambulansen/tåget kommer en kille i min ålder förbi som känner mannen med hjärtbesvär. Han pratar lite med honom, frågar hur många öl han tagit idag och hur det är med honom. Det krampar i hjärttrakten säger mannen och läget börjar bli lite obehagligt. Efter några minuter blir mannen lite stressad, försöker sig ta sig upp men vi säger att han ska sitta ner och vila. Då försöker han lägga sig ner på bänken och vila, men tappar nästan medvetandet och faller ner på marken och slår i båsväggen. Vi ser att han fortfarande andas och rör sig lite, men nu tycker vi att ambulansen borde komma snart. Både jag och min jämnåriga vän är för chockade för att ge hjärtlugnräddning. Jag tar hand om mannens hund medan den andra killen lägger en tröja under huvudet på mannen och pratar lugnt med honom. Strax därefter ser vi ambulansen komma, fast på andra sidan järnvägen. Vi viftar vilt och försöker säga att de ska komma under spåren och skynda sig. Istället försöker de hitta en väg runt järnvägen och det dröjer minst 10 minuter innan de kommer fram. Under tiden vaknar mannen till lite och slår frustrerat i båsdörren, tydligen har han väldigt ont. Under tiden går tåget förbi som vi tänkte ta. Nu kommer äntligen ambulansen och killen är väldigt arg på att de tar sån tid på sig. Men de hade inte fått något SOS-anrop. Jag hade faktiskt pratat med dem som att det var gott om tid och därför hade de inte satt på några blåljus. De pratar lugnt med mannen och lyfter upp honom på en bår. Han är nästintill vid medvetande nu och de säger att de ska ta ett EKG i ambulansen. Mer om hans hälsotillstånd har jag inte hört efter det. Ambulansen stod kvar i 20 minuter innan de åkte iväg.

Min jämnåriga vän var helt tårögd av chocken. Han kände som sagt mannen sedan tidigare, hade pratat lite med honom och sa att det var världens snällaste, även om han drack lite mycket. Jag kände mig apatisk i jämförelse. Jag kände faktiskt igen killen och det visade sig att vi gått i högstadiet tillsammans, i parrallellklasser. Han kände igen mig, även om han inte kom ihåg namnet jag kände igen honom och när han sa sitt efternamn ringde det en klocka. Vi pratade hela vägen hem i tåget och det visade sig att vi bara bor två gator ifrån varandra.

Mannen som fick problem med hjärtat var tydligen en lokalskändis i Habo. Han hade kollapsat förut ute bland folk. Han får mediciner för hjärtat, men de fungerar nog inte så bra när han blandar dem med alkohol... Jag stötte på en vän till honom när ambulanspersonalen var där som vi lämnade över hans hund till. Så det hela verkade lösa sig tillslut.

Semester i Southampton

Under påsklovet har jag utsatt mig för ett helt nytt äventyr - rest utomlands utan mina föräldrar för första gången. Destination var Southampton. Egentligen var det min bror som släpade med mig. En kompis till honom pluggar som utbytesstudent i Southampton och han hade lovat att komma och hälsa på. Med på resan följde också utbytesstudentens tvillingbror och en gammal klasskompis till mig som känner tvillingarna genom kyrkan.

Resan påbörjades redan klockan 6:30 ifrån Falköping. Sedan åkte vi bil till Göteborg och flyg till London, därifrån Buss till Southampton. Klockan 16:35 var vi framme. Första dagen hann vi inte göra mer än att äta, packa upp och avslutade kvällen med Youtube. Tvillingen har ett rum och delar badrum och kök med tre andra studenter. Men vi fick plats fem alla i tvillingens rum.

Nästa dag innehöll huvudnumret med hela Englandsvistelsen. På lördagen skulle Portsmouth spela hemma mot Aston Villa i Premier League. Det fick bli en 40 minuters tågresa till Portsmouth och lunch på McDonalds nära arenan. På vägen råkade vi hamna mitt emellan Portsmouth-spelarnas parkering och deras ingång till arenan. Så vi ställde oss och samlade autografer. Jag med min fotbollsnördiga kunskap kan givetvis känna igen ansiktet på de flesta spelarna i Pompey FC och vi fick autograf från Herman Hreidarsson, Glen Johnson, Pedro Mendes, Lassana Diarra samt David Nugent. Alla har förvisso lite landslagsmeriter från respektive land, men jag är tveksam till om någon av mina läsare förutom min bror känner igen någon av namnen. Nu var det en halvtimme kvar till avspark, så vi gick runt arenan för att försöka hitta våra platser. Det som slog oss redan när vi träffade på spelarna var hur familjärt allt verkade och hur mycket de litade på oss som publik. Poliserna sa åt oss lite artigt när vi stod där spelarna skulle gå in i spelargången. Det var knappt några avspärrningar mellan spelarnas bilar och fansen och de flesta stannade och skrev autograf till alla som ville ha. Likadant på arenan där vi ganska uppenbart var helt vilsna utlänningar och gick 1½ varv runt innan vi hittade rätt läktare. Vi frågade två vakter som artigt kollade på våra biljetter och pekade vart vi skulle. När jag väl kom upp och såg över planen fick jag nästan rysningar. Engelska fotbollsarenor är sjukt mycket bättre än svenska då man kommer betydligt närmare planen och från alla platser ser planen perfekt.

Vi hade sittplatser ungefär 15 rader in på södra kortsideläktaren. Dock måste jag erkänna att man får betydligt bättre överblick på matchen på TV. Storbildskärmen var inte speciellt stor och visade inte repriser på något annat än målen. Och bort till straffområdet på norrsidan såg vi nästan inget av vad som hände. Men värdet med en sån här match är ju klart stämningen på läktaren. Portsmouth är en liten industristad och har inte så stor skara utlandssupportrar än. På Portsmouth läktare sjungs det från varje del av läktaren, pappor som har med små barn sjunger och skriker, gamla farbröder och även ungarna börjar skrika med. Vi stod ganska nära Aston Villas klack, fast precis framför ett gäng högljudda Portsmouths supporter. Fördomar säger att engelska fotbollssupportrar är huliganer, men det stämde inte här. De förödmjukar förvisso motståndarna och supportrarna gång på gång, men den andra klacken applåderar respektfullt när motståndarna gör mål, skrattar åt motståndarpublikens fyndiga sånger och stämningen underbar.. Matchen då? Portsmouth vann med 2-0 efter en snygg lobb av nyförvärvet Jermaine Defoe och ett slumpartat självmål av Reo-Cooker. Dessutom fick två spelare två gula kort var och åkte ut. Tyvärr var en av dem Olof Mellberg som jag tyckte gjorde en ganska dålig match.

På kvällen hämtade vi min gamle klasskompis, som hade haft kyrkmöten och inte kunnat komma in tidigare. Han är inte lika fotbollsintresserad som oss andra utan klarade sig utan att se Premier League. När vi kom hem var de andra trötta, men jag satte mig och stillade mitt Internetberoende lite innan även jag somnade.

På söndagen började jag skriva på den här bloggen, medan mitt resällskap var på gudstänst. Som ateist känns det inte riktigt som jag har något där att göra. Hela söndagen blev alltså bara en sitta-inne-dag för mig, framför datorn och en bok. Sådana jag är vana med hemifrån. På måndagen skulle vi däremot "göra" Southampton. De har ett stort shoppingcenter i centrum och priset på kläder och sportprylar ligger en bit billigare än i Sverige. Jag köpte en Manchester United-tröja, en brun T-shirt från H&M, tre boxershorts och ett par skor. Efter shoppingen var vi ordentligt trötta i fötterna och vilade bara med lite kortspel och film hemma. Jag lyckades också starta upp en religiös diskussion mot mina vänner, som är kristna. Det sköna med mina kompisar är att de är så liberala och omtänksamma att de accepterar mig och vi kan vara bästa kompisar även om vi har vitt skilda trosuppfattningar. Och diskussionerna handlar alltid om tron i sig, det är aldrig några personangrepp.

På tisdagen gick vi på några museer och såg oss om i Southampton. Southampton är kanske mest känt för att det var härifrån Titanic seglade. Så vi tittade in på Titanic-museet Sen gick vi och såg hamnen och St Mary stadium (Southampton FCs hemmaplan). Arenan var betydligt vackrare än Fratton Park, fast inträde för att bara komma in låg på £10 och det tyckte vi inte det var värt - så allt vi såg var utsidan presentbutiken, och gasverken runt omkring. Kvällen avslutade med middag på en lokal pub och ett parti biljard. Lasagnen var jättegod och det var en mysig pub att bara sitta och prata i. En skön avslutning på Englandsresan helt enkelt!

Sluta skäms över att jag arbetar för lite

Jag arbetar halvtid på ett lokalt dataföretag. Det är ett jobb jag som jag trivs väldigt bra med och som passar mig perfekt. Jag får utnyttja mina kunskaper inom webbdesign och de uppgifterna jag gjort hittills är t.ex. skrivit om hjälpfiler till HTML-format, översatt ett bokningsprogram från CGI till PHP samt skapat en Vikariekalender som ska användas till att kommunanställda vikarier och visstidsanställda själva ska kunna skriva in de tider han eller hon vill arbeta. Ett utförligt dokument om webbkalendern jag skapat finns på http://www.winlas.se/WLResurs.shtml, klicka på "det här dokumentet". Uppgifterna har fungerat mycket bra och jag kunde inte ha fått ett bättre första jobb att växa i. Trots att jag tabbar mig ibland, så stödjer chefen och arbetskamraterna mig och ger mig mer positiva ord än jag har självförtroende till att ge mig själv.

Trots att det fungerar jättebra på jobbet väljer jag själv att bara arbeta halvtid. Chefen säger att jag när som helst får gå upp i arbetstid och jag trivs så bra med jobbet jag t o m ofta tycker att de dagarna jag är inne på jobbet är roligare än de dagarna jag är hemma. Först tänkte jag att egna projekt, som de webbsidor jag jobbar med, skulle ta upp resten av tiden. Men de projekten jag gjorde innan är i princip avslutade och behöver nu bara mindre underhåll. Och jag är för dålig på att ta egna initiativ för att komma på eller involvera mig i nya projekt.

Jag gillar jag bäst att jobba när jag har en tydligt definierad uppgift som jag kan arbeta effektivt och koncentrerat med, nu känner jag att jag gör nytta för det mesta när jag är inne på jobbet och jobbar effektivt med det jag kan bidra mest med företaget till, istället för att lägga tid åt att behöva utbilda mig själv på nya saker eller göra saker jag inte är säker med. Sådant kommer eventuellt också, men fram till att jag har växt in i jobbet vill jag jobba kvar i det här, behagliga tempot. Alla andra verkar längta efter helgen och ett andningshål i den stressiga arbetsveckan. Jag får sådana andningshål hela tiden, vilket gör att jobbet nästan känns kul när jag väl åker in därför att jag vet att jag får givande saker att göra. Då behöver jag heller inte oroa mig för att jag inte hinner med vanliga saker jag behöver göra hemma, som hushållsarbete eller träffa kompisar.

Jag ser också ur ett större perspektiv på hela samhället och det är här jag blir förbannad på att min lata attityd till arbete betraktas vara det som är emot normen, medan det kommersiella och stressade samhället är det man förväntas leva efter. Växthuseffekten med de ökade utsläppen av koldioxid är en konsekvens av att industrisamhället har infört en välfärd till samhället. Fler människor än någonsin att köpa i princip vad de vill och ganska snart slänga det sen igen. Politiken idag eftersträvar en ännu större tillväxt - större konsumtion medför fler pengar i omlopp och betydligt fler jobb inom handel- och marknadsföringsbrancher. Men den ökade konsumtionen är ju precis det som orsakar att vi förbrukar allt mer av jordens resurser. I början på industrialismen trodde man att människan i framtiden bara behövde arbeta 15 timmar i veckan. Jag säger inte att vi behöver gå tillbaka till 1800-talet. Men jag ifrågasätter om vi verkligen behöver så mycket högre levnadsstandard än vi har nu. Med kortare arbetsvecka skulle det inte vara så svårt att hitta fler jobb (den nuvarande regeringen vann valet på jobbfrågan). Vi får inte lika mycket pengar att konsumera med, men istället mer tid över och enligt min åsikt är den värd mer. Jag fortsätter hellre att jobba halvtid än får pengar över till att köpa ny digitalkamera, mobiltelefon och utlandsresor.

Flyttat hemifrån

Nu har jag äntligen tagit steget och flyttat ifrån mina föräldrar. Jag har skaffat mig en bostadsrätt i centrala Falköping, nära till allt i stan egentligen, fotbollsplaner, pizzeria, centrum, idrottsanläggningar och kompisar. Något mer man kan önska sig? Jag har flyttat in i ett ComHem-hus och ska skaffa TV och Internet genom dem, istället för Telia som var enda alternativet tidigare. Förhoppningsvis går det snabbare, vilket är viktigt för mitt jobb (faktiskt några tunga filer vi jobbar med när hela programmet är installerat och Sveriges kommuner har alla anställdas anställningsuppgifter i en databas. Men naturligtvis kommer jag dra mest nytta av eventuell snabbare bandbredd för privat bruk. Jag kollar på en helt del filmer och videostreaming från Internet och laddar hem spel via bl.a. Wii Console då och då. Så här långt trivs jag jättebra, men det kommer bli bättre när jag får mitt stora datorskrivbord så jag kan sätta upp min sationära dator och få lite ordning bland alla prylar. Jag har t o m erbjudit kompisar att komma hit för att låna Internet. Och så försöker jag locka mina kompisar att bli frälsta av Wii. Att jobba framför en dator hela dagarna kan bli ganska ensamt efter ett tag.

Mitt jobb som webbutvecklare

Det var ett tag sedan jag skrev här, så jag bör uppdatera läget i mitt liv. Jag börjar komma igång med saker och ting på jobbet och är allmänt nöjd med situationers tillstånd.

Som ni vet från tidigare inlägg har jag jobbat med Winlas sedan augusti. De kunskaper jag främst kunnat tillföra företaget är mina kunskaper i PHP-programmering och webbutveckling. Alla mina arbetsuppgifter hittills har jag skapat som webbgrännssnitt i PHP:

• En tabell med användarförteckning som innehåller information om våra kunder. Kunderna antecknades tidigare i ett excel-dokument, men det är svårt att uppdatera när flera skriver i det samtidigt. Dessutom går det inte att komma åt hemifrån från våran server. Online sparas varje ändring direkt efter den blivit gjord och den som ändrar behöver inte vara ansluten till företagets lokala server utan behöver bara ha en Internetanslutning. Applikationen liknar excel till vissa delar. Det går t.ex. att lägga till och ta bort kolumner och sortera tabellen efter valfri kolumn. Excel är dock ett stabilare program då mitt inte genomgått speciellt mycket testning än. Pga av att företaget har haft fullt upp de senaste månaderna har inte webbapplikationen försatts i bruk än.
  

• Hjälpfilerna i själva Winlas programmet uppdaterade jag till ett mer modernt format. Filerna var förut i gamla .hlp-filer. Först försökte jag uppdatera till HTML-hjälpfiler i windows standardformat .chm-filer. Det fungerade inte för vår lösning eftersom de bara får öppnas på den lokala dator där de ligger av säkerhetsskäl. Winlas ligger i samtliga kommuner på en server varifrån användarna får en genväg och kör programet. Istället gjorde jag om hjälpen till ren HTML. Många av windows program använder detta och det blev ganska snyggt. Det ständiga problemet jag tycker jag behöver lösa när jag gör webbsidor är dock hur jag implementerar navigationssystemet utan att behöva skriva om det på varje sida. Jag har löst det på misnt fem olika sätt (Frames, Server Include, PHP include, PHP-skript som säger åt att läsa från fil och Copy Pasta hela navigationen till varje sida i HTML). Samtliga varianter har sina fördelar och nackdelar. Den här gången testade jag något nytt, include med JavaScript. Fördelen är att man inte behöver någon server som kompilerar sidan, vilket passar perfekt när webbsidorna ska köras på localhost. De ligger nämligen direkt i samma mapp där Winlas är installerat till skillnad från mina andra webbapplikationer som ligger på webbservrar. Nackdelen är att användaren måste tillåta att aktivit innehåll och javascript får köras i deras webbläsare. Annars visas inte sidan alls. Det är dock något de flesta tillåter idag

• Förutom Anställningsskyddsprogrammet har Västarps AB ett program som hanterar vikariebokning: Winlas Resurs (också kallat VFM, Vikarieförmedlingen). Vikariehandläggare ska kunna använda programmet för att boka in vikarier på kort tid och även göra kalendrar för framtida tjänstgöring. Det unika med vårt vikariebokninssystem jämfört med andra är att vi har med funktionalitet för beräkning av LAS-regler. Winlas resurs innehåller ett grafiskt gränssnitt där vikariebokarna bara kan dra streck för att bestämma vilka tider de anställda ska jobba. Tjänstgöringarna skickas sen automatiskt ut via SMS till vikarierna som bekräftar genom att svara på SMS:et. Just själva SMS-tekniken har dock krånglat en del och jag fick därför i uppgift att koppla loss SMS:en från resten av programmet för att det inte ska påverka själva bokningen. Jag tyckte först inte att PHP var någon bra lösning till detta. Men efter att två andra personer på vårt företag konsulteras kom vi på en något avancerad om än fungerande lösning. Winlas Resurs server startar en bat-fil som startar ett inbyggt skript i Windows som kan köra script som javascript och PHP utan att öppna någon webbsida (vilket är nödvändigt i vårt fall). Det här windowsskriptet startar i sin tur PHP-sidan en gång per minut ungefär som skickar iväg SMS till alla vikarier som har fått en bokning inlagd under den här tiden. Kanske inte så konstigt att jag inte kom på lösningen själv då den är så komplicerad och jag är oerfaren. Jag har ännu inte hunnit göra klart PHP-programmeringen men får förmodligen hjälp av en kollega på företaget som också jobbar med Winlas Resurs.

• Förutom att kunna boka vikarier i Winlas Resursprogrammet kan handläggarna även gå in på en webbsida och boka vikarier. Detta skedde rent tekniskt förut av ett CGI-script som genererats av Delphi. Det var dock onödigt krångligt varje gång skriptet skulle uppdateras då man behövde gå in i delphi-koden och skriva ändringar i writeln-satser innehållandes HTML. Jag skrev därför om hela bokningen och CGI-scriptet till PHP. Första problemet var att få en ny koppling till databasen. CGI hade mycket smidigt löst detta automatiskt genom Delphi. Med PHP behövde jag speciella kopplingar till vår Interbase-databas direkt i koden. IB-kopplingen var helt annorlunda mot kopplingarna mot MySQL jag jobbat med tidigare. Fast det största problemet som jag fastnade på länge var att databasen var tvungen att ha en server-licens. PHP jobbar mot en server och fast både databas och webbsidan där kopplingen sker ligger på samma dator räknas det som en klient-serverapplikation. Därför räckte det inte med min desktoplicens till Interbase. Det krävdes mail till Borland (Delphis och Interbase tillverkare) för att komma på det. Förutom det fungerar själva bokningen bra. Nu är nästa steg att integrera bokningen i Winlas Resurs-programmet. Alltså göra länkar till webbsidan därfrån. Det knepigaste dock att installera PHP och en Apache-server på alla våra kunders datorer. Det krävs tyvärr för att köra en PHP-sida lokalt, och eftersom den anropar kunderna databaser är det nödvändigt.
  

• Nästa webbgrännsnitt för Winlas Resurs jag skapat är en sida där vikarierna själva kan logga in och se sina tider. Förutom det kan de även skriva in vilka tider de är disponibla. Den här webbapplikationen har vi döpt till Vikariekalendern. Mina största bekymmer med den här kalendern var att rita upp streck på samma sätt som i Winlas Resurs. Jag löste det genom tre tabeller för varje dag, där den mellersta innehåller tunna celler där varje cells färg avgörs efter vikariens schema för den dagen.
  

• Eftersom vi behöver feedback från de som ska använda med systemet om vikariekalendern skickade vi ut ett litet dokument med en försmak om hur kalendern kommer fungera. Min senast uppgift var att lägga ut den på vår webbsida. Eftersom jag är webbdesigner i grunden känns det som passade jag på att fixa till vår webbsida samtidigt (som såg ganska risig ut rent utseendemässigt). Den här gången använde jag Server Include för navigationen och ändrade bredden på sidan till 95% av skärmens bredd, vilket gör att sidan ser helt okej ut för allt mellan 800 x 600 pixlars upplösning till 1280 x 1024 (förmodligen högre också, men det har jag inte skärmar till att testa). En annan viktig förändring var att ändra teckensnittet från Times New Roman till Arial. Seriffer är inte snyggt på webben! Företagets webbsida hittar du på www.winlas.se. Dokumentation om Vikariekalendern går att hitta på samma sida eller här.

Min nästa roll i företaget är att hjälpa till med det dagliga arbetet som just nu består av uppgradering för samtliga kunder. Jag har bl.a. rest till Göteborg för att se hur programmet fungerar IRL och fått en lite bättre förståelse. Min sociala förmåga är dock fortfarande min svaghet och jag har därför svårt att guida kunderna till uppgraderingen via telefon. Vi ska övertyga IT-ansvariga på kommuner att byta till vår typ av server, vägleda dem hur man lägger upp en fil på FTP och sedan instruera dem hur de installerar uppgraderingen på FTP efter vi har uppgraderat deras filer. Det emellan kan jag dock klara av tack vare en mycket tydlig steg-för-steg-guide skriven av mina kollegor. Men man lär sig inte om man inte provar och det är så jag utvecklas som person.

Klippt mig och skaffat ett jobb!

Nu börjar jag äntligen få ordning på mitt liv. Efter att ha gått ett halvår och klättrat på väggarna hemma gör jag nu något vettigt på dagarna. Sedan 13 augusti började jag det arbetet jag skrev om i tidigare bloggar. Jag jobbar på Winlas på gården Västarp utanför Brismene, söder om Kinnarp som i sin tur ligger söder om Falköping i Västergötland.Företaget kallas i folkmun för Winlas, men heter formellt sett Västarp AB, efter gården där min chef bor och där vi arbetar.

Företaget har utvecklat ett program som har hand om en del av lönesystem. Winlas är ett program som hanterar agen om löneanställningsskydd (LAS). Det vill säga, det skickar automatiskt ut brev till kommunanställda som varit tillfälligt anställda en viss tid och erbjuder dem fast anställning enligt gällande lagar. Företaget har även andra löneprogramtillägg för bl.a. vikarieanställning. Det jag ska göra i det programmet är bl.a. hjälpa till med programering och undersöka om programmet kan göras webbaserat eller åtminstånde delar av det. Sedan har jag fått i uppgift att göra ett nytt tillägg som hanterar rekrytering. Något Kalmar kommun har efterfrågat.

Programmet är utvecklat i Delphi och skrivet i Pascal, det programmeringsspråket jag tycker jag har mest kunskaper om. Det krävs dock lite utbildning innan jag kan sätta mig ner och vidareutveckla programmet. De första veckorna har jag mest varit upptagen med att intallera utvecklingssmiljön på den datorn jag fick av företaget. Jag har även följt med på två kundbesök till Örkelljunga (som jag berättat om) och Hällefors. Kunderna till systemet är Sveriges kommuner. Den personer vi kommer i kontakt med vid utbildning och installation av programmet är således mest kommunanställda kvinnor i åldern runt 50 år. Kundbesöken har jag åkt med tillsammans med någon ur företaget för att få utveckling för mig själv.

Efter en vecka måste jag säga att jag trivs riktigt bra! Eftersom det är ett litet företag får jag mycket eget ansvar och kan också i princip bestämma mina arbetsstider själv. Det är riktigt skönt för mig som är morgontrött. Jag är inte riktigt van vid så mycket eget ansvar efter 18 år i skolan där jag blivit tillsagd exakt vilka uppgifter som ska göras. Men jag får helt enkelt växa in i det. Arbetskamraterna är hur trevliga som helst och betydligt mer sociala än de folk jag brukar umgås med. Tidigare har jag varit van att arbeta helt självständigt, som webbdesignjobben för Mössebergsfestivalen och IFK Falköping. Men att faktiskt ha personer som är utbildade att prata med tillför mycket kunskap. T.ex. så fick jag tips om ett program som heter Joomla som i princip gör samma sak som det systemet som jag ägnade en månad att bygga upp för mina webbsidor.

En vecka innan jag började jobba klippte jag också av en stor del av mitt långa hår. Det började bli jobbigt när jag fällde så mycket att hela mitt rum hade en milimetertjock matta av hårstrån. Senare i höst, när lönen börjat ramla in siktar jag också på att börja spana in en lägenhet och äntligen flytta hemifrån. Det känns som saker börjar ordna upp sig i mitt liv nu.

Jag har fått ett jobb!

Som jag berättade om i mitt tidigare blogginlägg kontaktade Bosse Johansson, chef på Winlas, mig för någon vecka sedan för att undersöka om han kunde ha användning av mig på hans företag.

Efter att ha pratat med honom på tågresan tror jag att jag har rätt egenskaper för jobbet. Jag har en gedigen, bred datorutbildning, specialkunskaper inom webbprogrammering och erfarenhet av Delphi, språket som programmet Winlas är byggt i. Jag fick också en god uppfattning om Bo Johansson. Han är 35 år äldre än mig och har hållt på med datorer betydligt längre än mig. Han är självlärd inom programmering och företaget har gått så bra tack vare att de startade innan IT-revolutionen.

Själva kundbesöket gick däremot inte särskilt bra. Jag skulle i princip bara titta på för att se hur programmet fungerade. Men att titta på när en 55-årig tant matar in uppgifter om anställda i Örkelljunga kommun i en databas blir ganska tråkigt efter 7 timmar. Då jag bara sovit 4 timmar på natten innan slumrade jag t o m till lite. Aningen pinsamt att somna på en anställningsintervju.

Iaf fick jag ett samtal igen på onsdagskvällen, efter vår korpmatch mot Inge Gli. Jag får jobbet! Kalmars kummun behöver ett komplemenerande program till Winlas och jag ska utveckla en webblösning för ett rekrytering av personal, något liknande som arbetsförmedlingens webbplats. Jag får mer detaljer om anställningen på lördag, fast själva jobbet börjar inte förrän efter sommaren.