Jag vet att jag inte bloggar här så ofta. Ska försöka skärpa mig. Jag har massor med ämnen jag egentligen vill avhandla någon gång, men aldrig tar mig för. Mitt fina samarbete med Fredrik Bäckman, det fortsatta arbetet med webbapplikationerna jag gjort, hur jag mår bra av att jobba med att utveckla sidor och mitt senaste kundbesök är något som jag kunde ha skrivit om idag, men som ni kanske får läsa i kommande inlägg istället.
Ämnet idag är istället en fest med jobbet, Malin gick nämligen och gifte sig hastigt och lustigt på nyårsafton. På grund av att det var så spontant hann de inte med någon bröllopsfest förrän i slutet av februari, alltså i helgen. Malin och jag har en väldigt god relation på jobbet och det var självklart för mig att komma på festen. Vi kompletterar varandra på något sätt. Hon är social, kan vårat program, är trevlig mot kunderna i telefonssupporten och sprider glädje på jobbet. Jag är bra på datorer och snabb på att fixa till om något blir fel i Windows eller på en webbsida.
Bröllopet var på lördagkvällen. Jag åt lunch hos mina föräldrar innan. Och drog sedan på mig kostymen för tredje gången i mitt liv (Studenten, min brors student och idag). Innan skulle jag till min andra arbetskamrat Camilla, som jag tror behövde skjuts till festen. Då passar jag bra eftersom jag är nykterist =) Jag gillar Camilla och hennes pojkvän Micke. De är sympatiska och accepterar mig för den jag är. Camilla är riktigt vass på datorer och klart en tillgång för företaget. Mikael är en trevlig social prick som är lätt att prata med om fotboll, religion eller jobbet. Jag har bara träffat honom två gånger, men börjar redan känna mig avslappnad tillsammans med han och Camilla. Och festen i lördags var ett perfekt tillfälle att komma lite närmare sina arbetskamrater.
Tyvärr kom vi lite för sent till festen. Vilket betydde att vi kom mitt i en folksamling där de flesta redan kommit. Jag har inte riktigt lärt mig hur man ska göra i sådana sociala sammanhang? Egentligen borde man hälsa på alla, men det orkade jag inte. Så hälsade på dem närmast dörren som Mikael och Camilla hälsade på och sen ställde jag mig i ett hörn och lät de som ville hälsa på mig göra det..
Jag har en fobi. Jag får ångest när jag står i en folksamling där jag inte känner någon, utan något att göra. Jag känner mig ensam och asocial. Det går bra om jag har något att göra samtidigt. T.ex. på tåget behöver jag läsa en bok eller sätta på laptopen. Att bara sitta och titta på folk jag inte känner får mig att känna mig oälskad... Min personlighet gör att jag är väldigt dålig på att mingla. Jag säger något när jag har något att säga. Kallprat är m a o inte min grej.
Nu börjar det här bli lite väl personligt.. Går vidare med festen. Nästa steg efter minglet var att gå upp och ta reda på bordsplaceringen. Jag måste säga att jag var ganska besviken. Letade igenom de flesta borden. Extra förväntansfullt runt Mikael och Camilla och bland chefens dotter Viktorias vänner. Men inget där. Istället hittade jag mitt namn vid ett bord med 6 gubbar i 60/70-årsåldern och chefens hustrus syster, också runt 60 = Ingen flörtmöjlighet. De försökte vara sociala med mig, de visste jag var bra på datorer. Byns orginal (hette han Lars-Åke?) kunde sätta på datorn, maila och spela spindelharpan, fast skärmen blir svart varannan gång han mailar och skrivbordsbilden hade försvunnit i Windows. Jag var inte så sugen på att ta den diskussionen. Jag är bättre på att förklara med en dator framför mig... Jag pratade lite mer med orginalet, men var inte speciellt social mot det bordet egentligen. Jag åt massa älgskav, pratade med chefen om ett litet ärende och gjorde det jag brukar runt matbord, sedan lågstadiet - lyssnar på när andra pratar.
Sen höll massa folk tal för Malin. Jag har bara känt henne i ett år och då bara genom jobbet så jag fick ärligt talat inte så mycket utbyte av det. Men de som kände henne verkade ha det trevligt. Och det var många bilder på henne som ung. Sen var det något evenemang som jag inte förstod där varenda kille gick fram och kysste henne/kramade henne. Någon tradition? Jag hakade iaf på. Jag är ganska kelig av mig egentligen.
Sen blev det dans. Det fanns några snygga tjejer där. Men jag är för blyg och har för ringrostiga danskunskaper för att våga bjuda upp någon. Dessutom verkade de flesta ha pojkvän. Därför blev jag glad när Camilla frågade om jag ville dansa. Det blev två låtar bugg =) Jag gick en buggkurs när jag var ungefär 11 år, men det mesta är glömt av det nu. Men det var kul ändå. Camilla log och var glad, Mikael gav mig beröm efteråt. Klart kvällens höjdpunkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar