Första blogginlägget på fyra år

Den här gången tänkte jag inte börja med att be om ursäkt för att det var länge sedan jag skrev senast. Istället får ni vara glada för att jag äntligen skriver. Och jag tror det varit bra för mig att sluta överanalysera och älta allt så mycket och istället ta tag i saker och verkligen gå ut och träffa folk.

Jag tycker ändå eventuella läsare förtjänar någon slags sammanfattning om ni skulle vara intresserade om vad som hänt i mitt liv de senaste åren. Och som tidigare skriver jag mestadels för min egen skull. Om ni vill och orkar kan jag skriva långa blogginlägg. Förr i tiden kunde jag fylla ut maxutrymmet på 20000 tecken för att bara beskriva alla mina intryck ifrån en fest eller klaga på att jag inte hade något att göra på en sommar. Men jag ska försöka hålla det lite kortare i alla fall den här gången.

Meningen med den här bloggen var från början att den skulle vara mer "professionell" än mina gamla blogg på Lunarstorm. Nu går jag tillbaka 10 år (och två månader) i tiden, då jag skrev första inlägget här. Med professionell menade jag att det skulle handla på min spetskompetens. Det jag har utbildning på och jobbar som, nämligen programmering / webbutveckling. Det visade sig att jag inte tycker det är tillräckligt roligt att skriva om och därför blir det heller inte speciellt roligt att läsa om. Den mesta responsen jag fick var ifrån folk som hade diverse konstiga webbprojekt som de ville jag skulle hjälpa dem fixa med. Nu har jag jobb (sedan snart 9 år tillbaka) och har inte samma behov av att marknadsföra mig själv. För tillfället är heller inte programmering något intresse som jag ägnar någon tid åt på fritiden. Den här bloggen kommer därför övergå till att vara en personlig blogg där jag skriver av mig om mitt privatliv. Jag tycker fortfarande jättemycket om mitt jobb, men har inte några programmeringsidéer förutom jobbet som jag har lust och motivation att förverkliga.

Istället för datorer ägnar jag mina dagar åt massa andra saker. Jag har ändrat mitt liv ganska mycket sedan jag bloggade, massa fotboll, mer socialt liv och rörelse än vad som fanns i mitt liv förut. Jag har blivit bättre på positivt tänkande och att ta tag i saker. När jag inte hade några kompisar att spela fotboll med, gick jag med i ett lag som spelar fotboll flera gånger i veckan och när de är för bra för mig hittar andra kompisar som är mer på min nivå så att jag kan spela så mycket fotboll som jag vill. När min bror och tjejkompisar inte vill spela sällskapsspel går jag med i en spelförening i Falköping som spelar två gånger i veckan. När ingen vill följa med mig för att kolla på u-21-EM i Tjecken åker jag ner dit ensam. När jag inte hittar någon flickvän lär jag mig att trivas som singel. Det finns fler exempel från de senaste åren, men ni förstår min poäng. Jag har lärt mig att ansvaret över mitt liv ligger i mina händer. Jag kan inte vänta på att någon annan ringer och bjuder in mig på saker.

Sedan när jag får större bekantskapskrets tack vare fotbollskompisar, trevligt folk i spelföreningen och vänner till vänner så börjar jag få alternativ på saker att göra, både på veckor och helger. För korpfotbollen i Falköping har jag stort kontaktnät bland både svenska korplag, invandrarlag och kontakt med föreningar. Jag har därför dragit igång flertalet turneringar för korplag i stan och kommer dra igång fler framöver.

Jobbet går också framåt. Företaget har expanderat och har nu 72 % av Sveriges kommuner som kunder. Jag gör min del och är ansvarig för de flesta av webbapplikationerna, som nu börjar bli en större del av företaget. Vi har nyss tagit in en kollega som jag var ansvarig för att lära upp. Jag trodde han skulle behöva sitta bredvid mig för att sätta sig in i vår kod och lära oss våra system, men det visade sig att han är snabblärd och mycket smartare än mig så efter bara några dagar är det han som får lära mig saker. Jag har kommit på att har stor respekt för den yngre generationen. De gick i skolan senare än jag gjorde och har därför fått med sig de senaste teknikerna och trenderna. De är också mer snabbtänkta och har lättare att lära sig nya tekniker till skillnad från "oss äldre". Mitt jobb har blivit mer specialiserat. Nu sitter jag nästan bara på kontoret och programmerar. Väldigt få kundresor eller föredrag ute hos kund då jag helt enkelt är ganska dålig på det. Jag få se mindre av Sverige, men slipper tidigare mornar, tråkiga tågresor och ångestfyllda förberedelser inför visningar av systemet. Eftersom jag sitter mindre vid datorn nu än under min senaste bloggperiod är de flesta av mina kompisar ifrån Falköping. Jag har därför inte behovet av att resa för att träffa kompisar, som jag kunnat göra på några av jobbresorna när jag ändå varit ute i landet. Om jag vill träffa mina gamla internetvänner får jag göra separata resor för det. Jag har gott om semesterdagar att ta ut. Om jag verkligen vill göra något så kan jag göra vad jag vill.

Mitt liv de senaste åren har dock mestadels bestått av att bygga upp mitt kontaktnät i Falköping. Jag tänkte gå igenom år för år vad jag gjort sedan senast jag bloggade.

2012

År 2011 köpte jag en Playstation 3. Då jag ofta är completionist när det gäller spel ägnade jag otaliga timmar åt att spela igenom så mycket som möjligt av spelen. Flera klarade jag Platinum-trophé på, det vill säga klara alla tänkbara utmanande "achievents / trophies" som spelutvecklaren satt in i spelet för att spelaren ska utforska spelet till 100% och går igenom alla spellägen. År 2013 intensifierades mitt spelade. En viktig faktor till det var att Place har öppnat i Falköping. Det är en spelbutik, med spel från alla möjliga konsoler samt alla möjliga prylar en nörd som mig kan tänkas vara intresserad av. På hösten började dessutom anordna spelturneringar en fredag per månad. Jag nördade så gott jag kunde på de spelen men tror inte jag vann någon gång. Det var ändå trevligt att träffa likasinnade. Folket på turneringarna var ungefär de samma och med tiden. Tack vare initiativ av andra skapades en spelförening som fortfarande träffas varje fredag och spelar, Mer om det senare!

2013

Då 2012 var ett år då jag fortfarande tillbringade väldigt mycket tid hemma, så började det hända saker 2013. En gammal klasskompis ifrån Högskolan frågar om jag vill hjälpa honom leda ett damlag i division 4, Valtorps IF. Det här var precis vad jag behövde nu. Jag får komma ut flera gånger i veckan, "leda" en grupp och träffa massa nya människor. Tjejerna vi tränade var underbara, supertrevliga personer allihopa. Tyvärr ganska kassa på fotboll... De har blivit mycket bättre sedan 2013 och jag gjorde inget vidare jobb att lära ut mina kunskaper om fotboll. Men jag tycker ändå jag fyllde min uppgift där. Laget var nästan nära att få läggas ner, men jag fick med några tjejkompisar och gjorde min del för att vi ska få ihop folk till varje match. Vi kunde förlora med 18-1, men tjejerna kämpade på och jag hade roligt och kände att jag gjorde lite nytta på träningar och matcher. Min högskolekompis slutade som tränare, men jag körde på ett år till. 

2014

Nu var Valtorps Damlag betydligt bättre. Fast nu med en ny tränare och spelare som hade utvecklats. Mitt schema var nu fullsmäckat med fotboll (och det har det varit ändå sedan dess). Förutom damlaget driver jag Falköpings kanske mest seriösa korpfotbollslag. Inte fotbollsmässigt, där var vi medelmåttiga, men för hemsida och tävlingsengagemang. Vi spelade dubbla korpserier, både Korpen i Skövde och Falköping. Därför blev det två matcher i veckan + träningar med damlaget och träning med korplaget. Under högsäsongen i maj var det intensivt och jag fick någon gång åka i halvtid ifrån en Valtorps match för att spela korpmatch i Skövde. Men det var kul och det är mer det här tempot jag vill ha i mitt liv än att att sitta hemma och spela TV-spel varje dag. 

Mina favoritträningar med Valtorp var konditionsträningarna. Då fick jag vara med och röra på mig. Jag har för mycket spring i benen för att inte få jättesug efter att spela själv när jag ser andra spela fotboll. Jag tyckte inte heller jag längre gjorde lika stor nytta i laget. De hade ett bra team med en duktig tränare som utvecklade spelare samt två hjälptränare som kunde ta över de uppgifter jag gjort tidigare. Det jag var bäst på var typ att ställa fram koner och skriva långa matchrapporter. Det blev en träning jag ledde på egen hand, på sommaren när ordinarie tränaren var på semester. Då hämtade jag en övning från FIFA och fick ihop det hyfsat. Men det är samma sak som att göra föredrag på jobbet; jag får för mycket ångest innan och försöker undvika situationer där jag ska prata inför en grupp. Därför blev det här mitt sista år i Valtorp. Efter säsongen tackade jag för mig. Samtidigt skulle korplaget dra igång inomhussäsongen men hade jättesvårt att få ihop folk och det blev två veckor i rad utan fotboll. Så kan jag inte ha det så jag sökte upp en förening så jag kunde börja spela fotboll regelbundet. Laget jag valde var Kinnarp-Slutarps IF.

2015

Under höstsäsongen hade jag lärt mig grundläggande positionsspel och utvecklats en hel del som fotbollsspelare. Jag var fortfarande bland de sämre i laget. Från början undrade vad jag var för tjomme (direkt citat), men det blev bättre och bättre. Vårsäsongen var ganska kul med konditionsträning och cirkelpass, men sen när vi skulle gå ut var det jobbigare. Utomhus är det mer fysiskt spel och svårare att bemästra tekniken. Jag hade svårt varje gång vi bytte underlag. På vårsäsongen hände en incident som nog gjorde mig ännu fegare i närkampsspelet. Den spelaren i laget som skjuter allra hårdast drog på ett skott på en övning. Jag stod strax framför och fick bollen rakt i magen. Jag satte mig ner... och sen blev det svart. Jag kommer ihåg att jag sa började drömma när jag såg alla lagkamrater stå runt omkring mig. Fram mot sommaren kände jag knappt att det var kul längre, men jag hade bestämt mig för att ge det en säsong så kämpade på mot hösten. Jag blev lite bättre. På beep-testet (konditionstest) i sommaren var jag bland de 10 bästa i laget. Fotbollsmässigt låg jag dock långt efter, men fick spela 15-30 minuter av u-lagsmatcherna. Den sista matchen på säsongen fick jag dock spela 90 minuter, vilket var bland det jobbigast jag gjort någonsin. Det var dock väldigt kul, men kan ha varit min sista fotbollsmatch i en förening för min karriär. Jag spelade inomhussäsongen också, vilket var riktigt kul. Där gör jag inte bort mig så mycket längre. Men jag känner att jag är lite för dålig och vill träna för att hålla mig i någorlunda form och för det är roligt. Därför slutade jag i Kinnarp och började istället leta efter folk som mer matchar min fotbollskvalitet att spela tillsammans med.

Under 2015 började jag spela med ett tredje lag, förutom Kinnarp-Slutarp och Bänkvärmarna. Det började efter en försäsongsträning med Kinnarp. Vi körde kondition, men jag tog inte riktigt ut mig helt eftersom det var teori en del av träningen. I samma hall efteråt träffade jag ett gäng somalier. Jag hade tidigare bjudit in dem till mina cuper och även spelat träningsmatcher mitt korplag mot ett somaliskt lag i Falköping. De erbjöd mig att vara med. Jag förstår inte många ord på planen men det är alltid kul med fotboll. Ledaren i deras förening (Mahad, 25 år) bjöd in mig till fler träningar och rätt som det var spelade jag med dem 2 gånger i veckan. När det var som intensivast under 2015 hade jag 8 fotbollsträningar/matcher i veckan. Jag ville satsa på att bli en hyfsad fotbollsspelare. Målsättningen var u-lagsspel för division 6-laget. Och jag gav det en seriös säsong där jag inte bara var på alla Kinnarps träningar utan också spelade 3 extrapass per vecka. Man ska komma ihåg att jag började väldigt lågt fotbollsmässigt, men jag kom inte så högt som jag kanske hoppas heller, men ångrar inget, utan hade kul och lärde känna många nya vänner.

2016

I slutet av 2015 frågade en av mina fotbollskompisar (från korplaget) mig om jag ville följa med på en Thailandsresa. Jag svarade ja direkt. Med följde också en annan fotbollskompis som också är en jättetrevlig och "cool" kille. Vi hade två supertrevliga veckor nere i Thailand. Värmen, maten, folket allt var underbart. 

Efter resan tyckte jag var ett tillfälle att sluta helt i Kinnarp-Slutarps IF. Jag fungerar så att om jag håller på med något regelbundet så får jag in rutiner och det känns svårare att sluta. Men efter ett litet uppehåll känner jag inte samma "plikt" att fortsätta. Tiden efter Thailand var tom i kalendern. Tanken var att jag skulle börja träna på gym, men det har inte blivit så än. Istället fortsatte jag med allt jag gjort tidigare. Spelkvällar på onsdagar och fredagar. Träningar med korplaget kom igång efter ett tag på lördagar. Och jag fick in förfrågningar från somalierna att fortsätta spela med dem. Nu hade de trappat upp till 4 gånger i veckan. Dessutom åker jag fortfarande och tittar på "mina gamla lag". Idag såg jag Valtorps damer som avancerat en division. Kinnarp spelar fortfarande i 6:an, men jag tycker de är jätteduktiga ändå, med mina mått mätt.

Tiden går att fylla upp trots minskad fotbollsmängd. Men nu för tiden blir jag rastlös av att bara stanna hemma och spela tv-spel, eller ännu värre kolla på fotboll. För 4 år sedan kunde jag se 5 matcher på en helg. Nu har jag svårt att hålla mig vaken och koncentrerad under en match. I söndags somnade jag nästan på Borås Arena när jag tittade på allsvenskan live och fick köpa en godispåse för att hålla mig vaken i andra halvlek. (Trots att jag slutat äta godis sedan senaste jag bloggade). 

Det här inlägget blev mycket längre än jag tänkt mig. När jag minns mitt gamla bloggande så brukade det bli så här. Man har några saker man vill berätta, och så slutar det med att jag redogör för min livshistoria. Om någon orkat läsa allt det här får ni gärna lämna en kommentar! 

Just det jag måste också tacka Fanny (min brors ex) som fångat mitt liv genom träffande seriestrippar, som jag vunnit i tävlingar i hennes blogg genom åren. Fannys blogg hittar ni här: http://fannysjoblom.se/